Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 11 januari 2013

Vargnyheter!!!

Två förvånande nyheter har dykt upp på radarn under dagen:

1/ Naturvårdsverket beviljade skyddsjakt på den genetiskt värdefulla vargtiken som håller till i Junsele och festar runt på renar. Hennes partner sköts redan idag.

2/ Regeringen meddelar via landsbygdsminister Eskil Erlandsson att man ämnar ta strid mot EU-kommissionär Poticnik. De ämnar försöka genomföra en vargjakt i vinter trots allt!

26 kommentarer:

  1. Nyheterna, speciellt nr 2, kom som en chock! Jag gissar på att nästa veckas händelser kommer bli intressanta att följa!

    SvaraRadera
  2. Punkt ett visar bara på hur vårdslöst NVVs tjänstemän handskas med våra skattemedel.

    Punkt två... Tror inget förrän jag får se det, det är som bekant inte över förrän den stora, tjocka tanten kommer in och sjunger!

    SvaraRadera
  3. Intressanta inlägg det sista du gjort....hmmm ja undrar vad våra smålandsvargar är nu.
    Stolt matte är jag idag trallala la

    SvaraRadera
  4. Verkar som om Sverige kommer att få ett rykte som ett land fullt med skjutglada hillbillies.
    På tal om det: i kväll kommer ett program på TV om hur amerikanarna tidigare sköt på allt som rörde sig och som ansågs stå i vägen för utvecklingen. Dock verkar man ha lugnat ned sig något därborta.

    "Expedition varg
    Då européerna koloniserade Nordamerika röjde de undan alla hinder som stod i vägen för deras odling och boskap: skog, bufflar, indianer - och vargar Men nu kommer vargen tillbaka." STV 2 kl 18:00

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är intressant med perspektivförskjutningar. Det här verkar vara något av ett postkolonialt perspektiv på problematiken samtidigt som perspektivet ter sig ytterst urbant.

      Om jag (som saknar TV)får tillfället att se det så skall jag nog primärt vara uppmärksam på hur mycket Voltaire som går igen - får man en idealiserad bild av "den gode vilden"?

      För övrigt utrotade indianerna landlevande fauna på egen hand långt innan Europeerna korsade atlanten.

      Radera
  5. I programmet ifråga får man se hur biologer studerar vargens eventuella vandringar söderut från de Kanadensiska delarna av Kaskadbergen söderut in i USA. Detta stöter på ett visst motstånd bland lokala farmare och jägare som tycks resonera på ungefär samma sätt som sina svenska motsvarigheter. Den populära frasen ”Shoot, Shovel and shut up” hörs även här, precis som i vissa distrikt i Sverige. Även märkliga argument om bytesdjurens lidande används för att rättfärdiga utplånandet av vargar. Lyckligtvis verkar dock vargarna sprida sig ändå, med stöd av fridlysningslagar och engagerade biologer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den stora skillnaden jämfört med Sverige är att vargen i dessa områden kunna sprida sig på primärt statlig mark och i nationalparker. När de sprider sig ytterligare så finns där en stor bubblande konflikt som sällan/aldrig skildras i sverige. Det där med lokal acceptans/förankring har man inte riktigt lyckats med där heller. Följden är att man tvingas ta till rejält omfattande vargjakter istället för att i ett tidigt skede sätta in begränsade jakter och hålla vargstammen under kontroll.
      Se t.ex:
      http://www.jagareforbundet.se/mobil/Nyheter/?nid=40503

      Radera
    2. I programmet jag nämnde så skildrades denna konflikt och den påminner ju om den vi ser här i vårt land. Programmet skildrade också hur engagerade biologerna var för vargens bevarande och hur de påpekade vargens nytta för att hålla bytesdjuren i schack.
      Om man vill se programmet om så finns det på SVT Play
      http://www.svtplay.se/video/956962/del-1-av-2

      Radera
    3. Jag har inte sett det men i jägarkretsar skakar de flesta bara på huvudet år den vargjägare som fick komma till tals:

      "Det var en skjutkåt en"

      respektive

      "Vargjägaren i avsnitt två kunde jag inte riktigt ta på allvar. Jag satt mest och garvade."

      är kommentarer jag läst.

      Radera
    4. Tja, i media gillar man ju ytterligheter. Däremot så har jag själv träffat personer med liknande skjutglada åsikter även här i Sverige, så sådana finns nog överallt.

      Radera
    5. Det finns rötägg i alla grupperingar av människor. Lika lite som jag vill bli sammanklumpad med människor som bedriver illegal eller oetisk jakt kritiserar jag Rovdjursföreningen generellt trots att det finns personer som på Rovdjursföreningens FB-sida dödshotar samer pga skyddsjakten på Junselevargen.
      http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/dodshot-efter-beslutet-om-vargjakt

      Radera
  6. När det gäller indianer och vargar så kan man historiskt sett konstatera att de vita i USA ofta jämförde dessa och förordade att båda skulle utrotas. Det finns en hel del sådana uttalanden bevarade i skrift även från prominenta personer i det framväxande USA.

    Slutligen när det gäller megafaunans utdöende i Amerika så är det inte bevisat att den orsakades av indianernas jakt. Hastiga svängningar i klimatet framförs också av många forskare som orsaken till att ekosystemen kollapsade i slutet av senaste istiden. Dock kan ju människans jakt ha blivit det som slutgiltigt tippade vissa arter över branten. Men forskning pågår fortfarande om orsakssammanhangen.
    När det gäller de senaste århundradena är det dock så att det är de vitas jakt som utrotat ett flertal arter och drivit andra till utdöendets brant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte politiskt korrekt att ventilera indianernas roll i utrotningsprocesser i (nord)amerika. Men det råder ingen som helst tvekan att indianerna varit del i utrotningar av djur (och andra indiangrupperingar med för den delen) före vår tideräknings början.

      Radera
  7. Tja, det återstår ju att slutgiltigt bevisa det, även om det i o f s kan vara sant. Däremot vet man ju med större säkerhet vilka arter (och också vilka indiangrupper) som utrotats efter de vitas ankomst. Och detta har ju inget att göra med politisk korrekthet utan med det aktuella forskningsläget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Resultaten kring indianers utrotande av fauna presenterades t.ex. på world archaeological congress i washington för 10 år sedan på en session där det nästan blev upplopp på grund av detta. Det är hot stuff i USA och inget man kan prata om hur som helst (det politiskt korrekta är att undvika frågan). Väldigt mycket mindre än vad man kan prata tamrenens historia i sverige, samt den bizarra frågan "vem var först och har rätt till landet" vilket för övrigt dryftats i domstol med arkeologer på båda sidor som expertvittnen.......

      Radera
    2. Nu får man inte glömma att en del nyare undersökningar snarare ändå pekar mot ovanligt hastiga och kraftigt fluktuerande klimatförändringar som orsak till megafaunornas försvinnande i både Amerika, Europa och norra Asien, även om jakt också kan ha bidragit. Troligen kan jakt ha varit s a s pricken över i:et som gjorde slut på redan kraftigt försvagade stammar. Debatten pågår fortfarande och en del av resultaten är motstridiga.

      Radera
    3. Det verkar som om just kombinationen människor och klimat vinner allt fler anhängare såsom i den här studie:

      http://www.pnas.org/content/early/2012/02/29/1113875109

      Däremot kan man ju tycka att frågan är väl värd att diskutera och att den inte borde hindras av någon form av politisk korrekthet.

      Men man får fortfarande inte glömma att efter de vitas ankomst ökade utrotningstakten av olika djur och växter i Amerika ännu mer. Man kan ju bara nämna sådana karismatiska arter som vandringsduvor, karolinaparakiter, elfenbensnäbbar, hedhönor, samt katastrofala minskningar av djur som bufflar (som verkligen stod på utrotningens gräns ett tag) och vargar (över en miljon av de senare dödades under manifest destiny). Dessutom inskränktes habitaten för ett otal arter radikalt i jämförelse med tiden innan Européernas ankomst.

      Radera
    4. Nej visst, de vita hade dödlig know how som de utnyttjade effektivt kombinera det med lite elaka sjukdomar som lokalbefolkningen inte pallar med så knäcker man snabbt en kontinent.

      Utrotandet av vandringsduvan i usa är för övrigt den direkta orsaken till att vi i sverige har begränsningar i magasinsstorlek i halvautomatiska hagelgevär och pumphagelgevär. Att begränsa till 2 patroner i magasinet och ett i loppet skall sänka eldhastigheten till en "säker" nivå.

      Överlag är utrotandet av arter inget som direkt har saktats ner, den är fortfarande abnormt stor. Därför tycker väl jag att man bör lägga tillgängliga resurser på de arter som är globalt hotade snarare än sådana som finns i stor mängd. Varje art behöver trots allt inte finnas på varje plats, det är samhällsekonomiskt oansvarigt.

      Radera
    5. Samtidigt är ju spridningen av arter nog så viktig så att ifall arten hotas på ett håll p g a olika orsaker (till exempel politiska omvälvningar) så finns den kvar på andra håll. Det är inte bra att lägga alla ägg i en korg.

      Radera
    6. Det finns förövrigt en passus i naturforskaren William Bebees bok "Storstadens djurvärld" som berättar om en extremt slösaktig jakt (eller masslakt) i New Yorkområdet någon gång på 16- eller 1700-talen. Mängder av djur av ett flertal ater dödades. Indianerna i trakten tyckte så illa om denna masslakt att de lade sig i bakhåll för den ansvarige för jakten och slog ihjäl honom. (Jag kan återkomma med mer exakta detaljer när jag har boken till hands.)

      Radera
    7. Och vargen, som är kärnan här, har en dålig spridning tycker du? Själv kan jag bara se den som ett av de däggdjur som tillsammans med människan och råttan har störst spridning i världen.

      Radera
  8. Kan ju vara intressant att notera att flera indianer i dagens USA faktiskt protesterar mot vargjakt. Så synen på vargen är också en kulturell fråga.

    "Against the steadfast opposition of American Indians in the state, Minnesota will hold its first managed wolf hunting and trapping season this fall. As a result, a cultural clash is brewing between state officials and Indians, who revere wolves".

    Länk: http://indiancountrytodaymedianetwork.com/article/minnesota-ignores-indians,-allows-wolf-hunting-121922


    SvaraRadera
    Svar
    1. Minnet är ibland kort, detta är saxat från wikipedia:
      "Oral histories of Native American tribes indicate they were attacked by wolves on occasion, before the arrival of European settlers. Woodland Indians were usually most at risk, as they would often encounter wolves suddenly, and at close quarters. An old Nunamiut hunter, in an interview with author Barry Lopez, said that wolves used to attack his people, until the introduction of firearms, at which point the attacks ceased"
      http://en.wikipedia.org/wiki/Wolf_attacks_on_humans
      Med hänvisning till: Lopez, Barry (1978). Of wolves and men. p. 320. ISBN 0-7432-4936-4.

      Radera
  9. Som med alla stora djur så kan säkert olyckor också hända med vargar. Indianer kunde också attackeras av björnar och många prärieindianer råkade illa ut vid jakt på bison. Men till skillnad mot de europeiska invandrarna tycks indianerna inte varit fyllda av hat mot vargen eller björnen utan kunde ändå vörda dessa djur. Och prärieindianerna hatade ju knappt bison, ett djur som de var beroende av, även om den ibland kunde döda en och annan jägare.
    När det gäller rovdjuren så var nog den stora skillnaden mellan europeiskt och indianskt tänkande kring dem att européerna sedan länge hållit boskap, får och dylikt som ibland kunde tas av rovdjur. De nordamerikanska jordbrukskulturerna var ju i huvudsak växtbaserade så vargen var knappt något hot mot deras näring. Dessutom fanns det jaktvilt så att det räckte åt både människor och rovdjur.

    Att indianerna idag vill ha kvar vargen är förståeligt ur flera synpunkter, bl a representerar den ju en del av en värld som de vita i hög grad tagit ifrån dem. Dessutom tillkommer ju det faktum att de själva blivit förföljda på ungefär samma sätt som vargen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är spännande att se hur man generaliserar och idealiserar indianerna. De indianer jag mött och arbetat med är som alla andra människor, individer med väldigt olika åsikter och inställning till saker och ting. Det lär inte bli några problem att rota fram etnografiska skildringar av indianstammar som jagat de stora rovdjuren hårt och fruktat dem, precis som det går att hitta det motsatta.

      Radera
  10. Visst det är alltid farligt att generalisera, men trots allt fanns det vissa gemensamma drag hos flera nordamerikanska indiankulturer. Dessutom är det ju en aning svårt att jämföra indiankulturerna av idag med de i gamla tider sedan deras levnadssätt också väsentligen förändrats.
    Mycket av skillnaden i attityden mot vargar hos de gamla indiankulturerna och de europeiska jordbrukskulturerna berodde nog som redan nämts på att vargen sågs som ett värre hot av de senare p g a de tog tamdjur (får, nöt m m) medan som sagt var de nordamerikanska indiankulturerna inte hade dessa tamdjur (senare började vissa av dem hålla tamdjur också och det kan ju ha förändrat synsätten just hos dem som gjorde detta). Däremot kan det ju fortfarande ha funnits en konkurrens om jaktbyte och andra sammanstötningar.
    Dessutom jagade man vargen bl a för att komma åt dess skinn och ibland även dess kött (vargungar skall tydligen smaka bra). Däremot verkar det oresonliga hatet sällan ha funnits där såsom det fanns hos många av européerna. Olika kulturer kan ju överlag ha olika syn på djur och på naturen som sådan.

    SvaraRadera