Slaskjakten i söndags

I söndags körde vi slaskjakt. Grannens bror kom ner från värmland med sin tax som behövde luftas. Missan behövde luftas och några jägare likaså. Vi samlades alltså 4 från jaktlaget med två gäster för en heldag i skogen. Inledningsvis ungefär -12 och stilla, i takt med att vinden tilltog så steg temperaturen men det hela kändes kyligare.

På agendan stod.... I princip allt. En tvättäkta slaskjakt. Vi hade lov att skjuta den sista älgkalven, dov, vildsvin, rå, hare, räv, ja allt som förekommande på jakttabellen.

Vi började med att släppa taxen.

Jag tog bakpasset åt väster eftersom jag kunde gränserna åt det hållet. På bilden ser ni ungefär hur passet tedde sig, halvöppet med skotthåll på ut till kanske 65 m. Till vänster i bild ser nu hur svinen bökat ner i marken.....

Taxen gjorde sitt men tog inte upp något. Däremot såg de flesta skyttar djur, men det var alltid något son inte stämde. Värst hade nog Heikki det som avstod från skott på en grupp dovvilt som stod stilla med flera rena bredsidor. Kulfånget utgjordes av himmel så han skall ha all heder av att ha hållit inne dem skotten!

Efter en å en halv timme tog vi en ny såt. En liten en.

Såhär såg mitt pass ut. Jag stängde av såten åt söder. Den relativt lilla såten gicks snabbt igenom. Två rådjur kom utflygande och sprang i 110 km/h rakt söderut.

Så vi åkte till jaktstugan och grillade korv. Sedan tog vi en ny såt.

Då var det min tur att gå med hund. Vi skulle jaga av en granplantering. Skyttarna postade på alla sidor och jag gick in utefter en liten drivningsväg från söder. Spår såg jag, räv, älg, gris och rå. Missan sökte runt riktigt bra, än ena sidan än andra. Hon var systematisk och jag gav henne tiden att vara det eftersom det fanns skyttar över allt. Systematiken gav utdelning. Helt plötsligt tjöt hon till. Hade jag varit mer på alerten så hade jag haft god chans att fälla det ensamma rådjur hon tog upp. Rådjuret passerade mig på 10 m håll i lugnt tempo nästan i exakt samma ögonblick som Missan fick sitt upptag. Nåja. Istället förvarnade jag skyttarna på norra sidan palnteringen och mycket riktigt så kom rådjuret farande som skjuten ur en kanon efter ett tiotal sekunder. Missan efter. Farten var dock så hög att båda skyttarna som djuret passerade avstod från skott. Missan hängde på ett par minuter men jag tror att det gick så snabbt att hon släppte. Sedan sökte hon en kvart till innan jag kopplade upp henne och vi bröt såten. Personligen är jag nöjd att Missan klarade av att den distraktion passkyttar utgör, hon är ju van att jaga med bara mig...

Snabb återsamlign vid bilarna därefter färd hemmåt.

Och förresten, vi samåkte så att bara tre av fem bilar användes.