Stolpe ut! Om gårdagens drevjakt.

 

Älgflugornas Herre i kylan. Kåporna är på plats trots att det sitter ljuddämpare på bössan. Inte minst för att ljudförstärkningsmöjligheten är uppskattad.

 

Glad hund i någon dm snö.

 

Mycket snö blir det att skaka ur pälsen.

 

Solen anades i den kalla luften.

Igår var vi ute igen, denna gång på "bortamarken". Snön låg ungefär dm-djup. De sista kilometrarna väg ut till området var såväl oplogade som ospårade. Jag kör fortfarande odubbat på mina General Grabber snow & mud däck som med bilens permanenta 4x4 inte utgjorde några som helst problem. Undra just om jag kommer att orka byta till dubbat i år eller ej. Nåja, det visar sig.

Snön var bra. Då såg man alla spår. Där fanns rävspår och rådjursspår. Alla som såg färska ut visade Missan sig intresserad av. Hon behandlade räv och rå-spåren på exakt samma sätt. Men det var bara rådjursspåren som ledde till upptag och drev. Två olika drevdjur fick hon på fötter.

Det första drevet tog Missan upp i en grantätning. Jag tog post vid en trevägskorsning (skogsbilväg). Hörde drevet passera nära men såg det aldrig. När Missan kom tillbaka efter någon kvart gick jag och kikade. Hittade spåren omedelbart och tittade tillbaka mot mitt pass. Attans. Jag hade bara behövt ställa mig 5-7 m väster ut så hade jag fått ett rent och fint skotthåll på ca 65 m mot den viltväxel där drevet passerade..... Då vet jag det till nästa gång.

Det andra drevet hade fått ett perfekt avslut om jag inte valt ett kulvapen utan istället valt en hagelbrakare. Drevet passerade då i en uppvuxen blandskog med viss undervegetation på ca 15 m håll. Där var dock allt för mycket hassel och andra småkvistar emellan för att jag skulle vilja släppa iväg kulan. Kulan var iofs en 286 grains 9,3 mm Barnes vor-tx, men jag gillar inte tanken på buskröjare - jag vill helt enkelt inte ta en medveten skadeskjutningsrisk.

Sedan åkte vi hem, trötta och trots allt nöjda.