Fortsatt eftersök

 I fredags på förmiddagen fick jag ut igen för att se om det inte skulle gå bättre att lösa torsdagens misslyckade eftersök på trafikskadat rådjur. Vi började med att utgå från olycksplatsen. Missan tog upp samma spår som dagen innan. Vi följde spåret ungefär 500 meter innan jag bestämde att vi skulle snedda upp genom skogen till den plats där vi tappade spåret kvällen innan. Efter ett tag hittade vi dit och följde vårt inspår in i mossen. Det var ganska lätt att hitta var vi tappat rådjursspåret. Så vi tog upp spårandet igen.

Spåret var ganska karaktäristiskt. Rådjuret stödde förvisso på alla fyra klövarna men ville inte riktigt lyfta på dem alla (se bilden ovan). Min tolkning av det är att det var mörbultat men inte slagit av benpiporna. Nu följde vi spåret kanske en kilometer innan vi tappade bort det i en välanvänd viltväxel. Jag är imponerad att Missan var villig att följa ett så gammalt spår. Jag är även rätt säker på att det var samma djur vi följde hela vägen då spåret var så lätt att känna igen.

Totalt över två dagar spårade vi rådjuret 4-5 km, ingen stans såg vi tecken på att det lagt sig i sårlega. Förhoppningsvis repar det sig. Jag får erkänna att jag inte kom längre än såhär.

Saker att förbättra är:
1/ skaffa en garmin astro, hade jag haft det så skulle jag släppt tyskan när hon var som hetast....
2/ ordna en bössa med öppna riktmedel, nu kloggade optiken igen av snö.