Varälgarna går igen

På Jakt&Jägares hemsida publicerade Mikael Jägare igår en intressant krönika. Om J&J har lyckats värva Jägare som krönikör så tycker jag att de gjort ett kap, han har många vettiga tankar om saker och ting, vilket bevisats upprepade gånger på Svensk Jakts debattsidor. Det som gör Jägare lite extra intressant när han, som i detta fall, diskuterar media är att han arbetar inom media. Han är i och för sig filmare och inte tidningsjournalsit, om jag förstått hans bakgrund rätt. Men det förhindrar inte att han har en god inblick i branschen. Jag instämmer till 100% när Jägare skriver:

Är det något jag lärt mig om journalistik så är det att man ska hålla sig opartisk, seriöst granska de tips som kommer in och kolla källor och fakta noga. Den journalist som helt saknar egen agenda tror jag i och för sig knappt existerar. Journalister är ju trots allt inte mer än människor och alltid tycker man väl något om någonting?

Det Jägare lyfter fram som exempel är slaktresterna av älgar som hittades vid sjön Rocken utanför Arvika 2011. Skinnen blev snabbt något annat då de anmäldes som tjuvskjutna älgar och utreddes som förmodat grovt jaktbrott. Genom att de anmälts som grovt jaktbrott går de in i statistiken för grova jaktbrott, även om de visade sig vara älgskinn snarare än vargar.... Men detta är inte Jägares vinkel, han skjuter in sig på den bristande kritiska inställningen hos de inblandade journalisterna. Journalistik som var pinsamt dålig och tendentiös, men som spred sig likt en varböld i medierna. Jag skrev om det när det begav sig, ett inlägg som ni kan läsa här. Min avslutning ligger rysligt nära andemeningen i Jägares krönika:

jag tycker att det känns rätt osmakligt att nyheter om misstänkt tjuvskytte slås upp så stort innan man konstaterat om det stämmer eller ej. För problemet är att gemene man minns de stora rubrikerna om jaktbrott och tjuvskytte, inte en liten dementi på tre rader långt in i tidningen flera dagar senare. Vilket är förödande för alla seriösa jägare!

Så vad tycker ni? Hur skall vi hantera den tredje statsmakten? Vilka krav skall vi ställa på dem? Hur skall vi ställa dem till svars när de beter sig oetiskt eller direkt felaktigt? Räcker det att som jag klaga i blogosfären när tidningar som ÖP skriver smörja?

I fallet ÖP skrev jag följande slutkläm:

Att belysa tjuvjakt är viktigt, precis som att belysa annan brottslighet. Men det måste göras med ett kritiskt öga till de källor man använder. Man måste söka förklaringar till de siffror som finns och inte blint köpa olika intressenters uppgifter, vilka givetvis presenteras med ett bakomliggande syfte! En tidning måste med andra ord söka egen fakta och inte bara svälja det som serveras - då kan det aldrig kallas god journalistik.