Idag kan man läsa i Dalademokraten om hur illa det gått för örnarnas föryngring, ja man slår till och med till med rubriken "Örnstammen halverad i länet" vilket kanske inte är helt rätt och framför allt förklarar man inte hur man nått fram till siffran... Däremot nämns brist på föda samt dåligt väder under häckningsperioden som två viktiga orsaker.
Att vi inte har ett gnagarår i år samt att vädret varit synnerligen missgynnsamt märks också på fjällgåsens häckning. I somras träffade jag ett par inventerare som skulle till Tjolmejaureområdet i Arjeplogsfjällen för att inventera fjällgås, de var förhoppningsfulla. Men det visade sig att när gässen skulle häcka var det fortfarande snö till 90% vilket innebar att de barmarksfläckar som fanns blottade snabbt söktes av av predatorer. Lägg på havsörn som kalasar på ruggande fjällgäss så blir det än mer problematiskt. En gässling av arten fjällgås observerades i år och den totala mängden observationer har sjunkit och därmed även stammen i stort, berättade Martin Green (en av de ansvariga på riksfågeltaxeringen) när jag träffade honom för ett par veckor sedan.
För fjällräven är det än värre. I fjol var det gnagarår och ett rekordår för fjällräven men i år är det värre. I Sverige och Norge tillsammans har man bara registrerat en enda föryngring, i Dovre.
Nu skall man dock inte dra allt för stora växlar på detta. Det finns goda och det finns dåliga år, dessa variationer är helt naturliga och påverkar egentligen inte raserna i stort. Däremot kan det blir lite problematiskt om det blir flera sådana här år i rad....
Den största förändring jag har upplevt var rävskabben som fick rävstammen att kollapsa och rådjursstammen att explodera. Jaktlaget hemmahemma kunde inte hålla nere rådjurmängden trots att de nästan tappade räkningen på hur många som sköts, naturen var hårdbetad och så kom det en lite skarpare vinter och det fanns sjuka och döende rådjur överallt. Nu finns det lite räv, hittas och skabbrävar skjuts sällan och rådjursmängden är rimlig.
SvaraRaderaFör små djur som fortplantar sig fort är det svårt för människan att fylla rollen som toppredator. Det går nästan med vildsvinsstammen men jag misstänker att det snart måste användas mer fällor för att jägarna skall hinna jaga så mycket att det håller nere stammen på en för jordbruk, trädgårdar och viltolyckor acceptabel nivå.
När en art försvinner eller tillkommer blir det en förändring som pågår över många ur med olika väder.
Ett dåligt år gör ingen större skillnad men det är tyvärr en mycket stor risk att vi får ett nytt klimat om några år då trenden för minskande ismängd i arktis accellererar och snart smälter all havsis varje sommar. Det finns redan nu hyfsade indicier för att "köldpolen" som vädersystemen rör sig runt håller på att flytta sig från den geografiska nordpolen mot isbiten Grönland som absorberar mycket värme när den smälter. Det skulle eventuellt kunna leda till somrar som denna blir normalsomrar, men varför spekulera när det bara är att vänta ca 10 år och se hur det går? Än så länge är det väder men vi kan leva mitt i ett skifte.
Ekologi och vad som påverkar våra ekosystem är inte helt enkelt, där finns kortsiktiga förändringar - rävskabben du nämner, moxymatosis bland hararna och älvsborgssjukan i älgstammen är två andra exempel - som påverkar ekosystemen. Sedan kan man fundera över vad som är tillfälligt (1 år, 10 år? 100 år?) och vad som är mer övergripande.
RaderaPå sikt är självklart klimatet det stora problemet. Sedan är det ju lite klurigt det där med väder och klimat och vilka tidsperspektiv man har. Inte ens meteorologerna håller alltid isär begreppen... I ett inlägg för ett par dagar sedan som kan ses som en kommentar till Tommy Hammarström berörde jag detta lite ytligt.
Men jag misstänker liksom du att vi under våra kvarvarande år på jorden kommer att se en hel del förändringar....
Snart skall jag på möte sedan skall jag sätta mig med en kollega och se om vi inte kan söka forskningsmedel för att analysera regional effekt av förväntade klimatförändringar....