Igår raljerade man i ledare i expressen över tidigare infrastrukturbudgetar orden föll såhär:
Sveriges infrastruktursatsningar har historiskt sett handlat alldeles för mycket om regionalpolitik. Regeringen bör fortsätta att satsa på att göra redan tätbefolkade områden större i stället för att försöka lyfta glesbygden med botniabanor och dylika excesser. Ambitionen om att "hela landet ska leva" är infrastrukturpolitiskt vansinne i ett så glesbefolkat land som Sverige.Men om man nu inte vill att hela landet skall leva,skall man då betrakta glesbygden som 1800-tals koloni som man bara hämtar in resurser från och inte ger något tillbaka? För varifrån kommer massaveden som blir till toapappret på toaletterna inne på expressen om inte regionerna ute i landet?
Näe.
I mina ögon skiter sig expressens ledare i näven och tackar nej till papper att torka bort kletet med genom att uttala sig på detta vis. Landsbygden är stadens förutsättning, det kommer man aldrig ifrån!
Problemet utöver att förlusten till byggnation är permanentare är att marken nära städerna i genomsnitt är bördigare än marken ute vid skogsgränsen.
SvaraRaderaHelt riktigt. Den mark som finns där bör man då kanske framför allt bruka konventionellt medan man håller igång övrig öppen mark med mer lågintensivt bruk och då kanske framför allt betesdrift. Detta har miljön och sveriges självförsörjning allt att vinna på.
RaderaDen (gran) skog som odlas på tidigare inägomark blir ofta brådvuxen och av dålig kvalitet. Timmer duger den då rakt inte till, däremot massa och fjärrvärme eller pellets. Lite bortkastad användning av den marken kan jag tycka.
Jag är förtjust i att beskoga sämre hagar med björk, växer bra och ser vackert ut, ibland tar sig självsådd gran under dem och då kan man få en del av nästa cykel gratis.
RaderaBetesdriften borde bli viktigare men det kommer inte att hända fören sojapriset och majspriset höjer foderkostnaden så vallfoderodling med dålig arrondering och bete lönar sig. Mellan tumme och pekfinger behöver köttet bli dubbelt så dyrt för konsumenterna och äter folk hälften så mycket får de fortfarande de proteiner som man behöver.
F.ö. saknar jag enarna, snart har alla dött pga svampsjukdom.
Man ser många enar i före detta betesmarker som beskogats. I mina trakter tas de ofta bort i samband med första gallringen eftersom de vid det laget redan kvävts till döds.
RaderaVad gäller betesdrift är jag förtjust i Karl-Ivar Kumms forskning kring möjligheterna till längre och mer aktiv utedrift av våra betesdjur. Något som minskar behovet av vinterfoder men som dessvärre bara är delvis kompatibelt med dagens fyrkantiga regelverk. Se t.ex. http://publikationer.slu.se/Filer/Rapport_14.pdf
Du kommer ihåg djurskyddsmyndighetens kamp för att alla nötdjur skall in under tak på vintern om det så kräver att man stängslar in dem i en liten lerig fålla?
SvaraRaderaMinns det allt för väl.
RaderaDet var då jag upptäckte Kumms forskning, hans ideer upplever jag som sundare och naturligare.
När landet bebyggdes på 17- 18- och 1900-talen fram till mitten på 1900-talet så var det jordbruket, skogen, sjöfarten och gruvorna som var drivande. Sedan dess har industrialismen brett ut sig och bara en bråkdel av befolkningen jobbar inom jordbruket jämfört med tidigare. Tack traktorn, oljan och maskiner för det. Inflyttningen till städerna har därefter accelererat kraftigt.
SvaraRaderaNär landet nu har en förändrad struktur kanske det trots allt är rimligt att ställa sig frågan om samhället skall ha en annorlunda utgångspunkt för sin infrastrukturella utveckling än den som gällde för 100 år sedan?
Helt klart är städernas ianspråktagande av nära bördig mark helt horribel, men ska vi samtidigt aktivt behålla varenda liten byhåla, utsprungligen skapad i en tid och för ändamål som inte längre är? Frågan är väl i alla fall rimlig att diskutera utifrån förestående resursbegränsningar?
Många gamla byar verkar mest vara bostadsort för pendlare till städer i närheten och slåss med näbbar och klor för att få behålla olika former av samhällsservice. Sånt kostar. Kan vara rätt att det ska få kosta, men det måste förr eller senare också diskuteras. De få boende har sällan råd att själva stå för hela notan.
Tror personligen att en levande landsbygd är viktig, men är tveksam till att den skall se likadan ut som den gör nu baserad på en historik som är just historik. Tror att den kan struktureras annorlunda för att på flera sätt bli mer effektiv och anpassad till inte bara nutid utan än mer den framtid vi kan börja skönja redan nu.
Jag har självfallet inte alla svaren runt det, verkligen inte, men tror att det är väl värt att diskutera samt att det kan vara onödigt begränsande för diskussionen att krampaktigt hålla fast vid gamla idiom (hele Sverige skall leva) som om det vore detsamma som att vi skall behålla allt vid det gamla.
Man kan resonera på många sätt kring landsbygd. Och jag tycker att du är inne på ett viktigt spår när du nämner att landsbygden kan struktureras annorlunda än idag.
RaderaSjälv ser jag delar av den norska modellen som rätt attraktiv. Den innebär, enkelt uttryckt, att landsbygden får stora resurser för att hållas levande genom ersättning för de resurser som produceras där. Primärt el. Så om Norrland fick en rimlig ersättning för de bortåt 50% av landets elproduktion dess älvar står för så skulle det se ganska annorlunda ut.
Tillspetsat så hanteras landsbygden i dagens sverige nästan som kung Leopold hanterade Kongo på sin tid...
Kongo. En av historiens största brott mot mänskligheten som inte uppmärksammats alls. Helt i klass med Hitlers lägerverksamhet vad gäller antal offer. Och det där kungahuset har inte behövt tvätta sin byk alls eller betala tillbaka till Kongo. Tysklands byk tvättades ju duktigt och gör så delvis fortfarande.
Radera