Härom dagen refererade jag en artikel i Miljöaktuellt som gick ut på att Naturvårdsverket för närvarande är extremt ineffektivt till följd av pågående omorganisation. Man går från ansvarsområden till processbaserad organisation, vilket är lite knepigt. För att identifiera processer och arbeta med dem behöver man inte bryta upp expertområden. Tvärt om, det är ju dem som garanterar kvaliteten i arbetet samt att saker och ting faktiskt blir gjorda.
Att saker inte blir gjorda på Naturvårdsverket belyser Jan Henricsson i en intressant krönika i senaste Svensk Jakt (nr 2-3/2012). Han lyfter fram problemet Terje Hellesö. Mannen som skapade ordet terja. Problemet som Henricsson belyser är att Hellesö fick priset som Årets Naturfotograf 2011. Men att det sedan tog VÄLDIGT lång tid efter att Hellesös fusk avslöjats tills priset togs tillbaka. Man valde alltså att tro på Hellesös smått fantastiska fabuleringar kring möten med allehanda djur i skog och mark. Inte minst hans 150 lodjursmöten på nio (!!!) månader. Detta må väl vara hänt, men om man nu tror på Hellesös påstådda möten, varför tar man då inte (på samma myndighet) till sig de kvalitetssäkrade resultaten av jägarnas lodjursinventeringar? En väldigt mystisk ekvation som leder fram till Henricssons punshline: Vet man ingenting om natur på Naturvårdsverket?
Man kan tycka vad man vill om det, men jag kan inte se det som något annat än ytterligare en indikation på att det är problem i myndigheten som huserar ett hagelskott från Gärdet...
Värdelöst vetande: Jag har varit på Naturvårdsverket på möten, hållit föreläsningar och deltagit i "brainstorms". Jag har till och med sett Hellesös bilder på väggarna där, har för mig de hängde i entrén....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar