Amundsen och ett boktips

Idag är det 100 år sedan Amundsens expedition nådde sydpolen.


Norrmännen hedrade detta genom att avtäcka en isbyst av Amundsen. Norges premiärminister Stoltenberg fick äran att avtäcka bysten.

Men det hade ju inte så mycket med jakt att göra. Så jag plockar en bra bok ur hyllan. Det är etnologen Rolf Kjellströms Breven från Arktis - dagböcker och brev från fångstmän 1834-1926.

Boken är gripande trots att den är tämligen jobbig att läsa. Det är snarare en fakta- eller reportagebok än något man plöjer på en kväll. Kjellström har nämligen vaskat fram en mängd brev och dagböcker vilka han delvis återger och delvis skriver om för att det skall bli lite sammanhang. Det handlar om människor (främst norrmän) som hamnat i Arktistrakten av olika skäl, säsongsbunden jakt är ett vanligt, ett annat är skeppsbrott eller infrysning. Oaktat vilket så har jakt och fångst varit viktiga delar av människornas liv. Så länge de nu varat då påfallande många dukade under. Antingen av kylan, eller av bristsjukdomar (framför allt skörbjugg) eller trikiner. Där finns skildringar från norra Grönland, Svalbard, Franz Josefs land och Novaja Zemlja. Ett kort utdrag:

Det är is längs stranden och fortfarande mycket litet med fågel. Vi har använt 5 hagelskott hittills och skjutit 1 stormås och 3 alkekungar. De sista var så små, så de var bara en munsbit. Vi kokade dem med ärtor och det blev ju en slags middag. Måsen smakade utmärkt.
Vi har nu kommit långt i konsten att svälta. Det vi förut åt till en måltid får nu räcka till en hel dag. Om vädret snart blir bättre, är det gott hopp om, att vi kan få fatt på fågel och klara livet fram till fåglarnas ruggningsperiod. Vi skall i alla fall göra vad vi kan, så får Gud göra resten.

När jag sitter här och skriver smattrar ett snöblandat regn mot rutan. Det varvas med hagelskurar och hård blåst. Men jag har det bra. Jag slipper att skrapa de sista hinnorna från ett isbjörnsskinn för att få lite protein i soppan, eller äta ägg med kläckmogna ungar i. Kjellströms bok är bra på det viset också, man känner hur bra man har det.