Vargforskning och Valerius Geist

Professor emeritus Valerius Geist är en intressant person. Utvandrad ryss som doktorerade i zoologi på University of British Columbia. Post-doc gjorde han i tyskland under 1960-talets slutskede. Då jobbade han med/under den etologiske legenden Konrad Lorenz. Etologi är som ni givetvis vet läran om djurs beteende, och Lorenz är den mest beryktade etologen som gått på denna jord.

Geist forskning handlade först om jakthägn, senare har han blivit allt mer skeptisk mot dessa då han anser att de devalverar djurens värde. Annan forskning har handlat om klövvilt i nordamerika, bergsfår, hjortar, älgar - han har forskat och gett ut böcker om dem alla. Han är tveklöst en stor auktoritet på såväl djur, dess beteende som inte minst relationen djur-människa eller ekosyste-samhälle. Detta har lett honom in på frågor kring vargen.

Det är hans vargforskning som gjort honom känd i Sverige. Det finns flera svenska hemsidor som tar upp hans forskning och framför allt hans idéer kring hur vargen under vissa omständigheter tvingas justera sitt beteende och infoga människan som potentiella bytesdjur, jag lånar vargfaktas svenska översättning av texten:

1. I reviret börjar det bli ont om bytesdjur. Dels genom vargens jakt men också genom att hjortdjur, räv, harar och fåglar helt enkelt lämnar området. Tecken på detta kan vara att hjort och rådjur plötsligt börjar upphålla sig väldigt nära ladugårdar och lantlig bebyggelse, dag- som nattetid. För den gröne vandraren blir det uppenbart hur tyst det plötsligt har blivit i skogen.
2. Matsökande vargar börjar närma sig bebyggelsen nattetid. Deras närvaro påannonseras ofta av plötsligt och ihållande nattskällande bland gårdarnas hundar. ”Skälldueller” börjar bli vanligare nattetid. Dagtid börjar det höras ylanden från vargflocken.
3. Vargarna dyker upp dagtid och börjar på avstånd observera människorna i deras dagliga sysslor. Vargar lär sig främst genom att observera allt omkring sig mycket noggrant. Efter en tid börjar de komma närmare bebyggelsen även dagtid.
4. Nu börjar mindre tamdjur attackeras, både nattetid och i dagsljus och vargarna blir allt djärvare. De börjar nu jaga hundar. Ibland ända upp på verandan. Folk som promenerar med sin hund får nu för första gången försvara hunden mot en eller flera aggressiva vargar. Dessa är dock fortfarande rädda för människor och många hundar sparas bara genom denna kvarvarande respekt. Men vargarna börja etablera sitt territorium.
5. I det här stadiet börjar vargarna utforska större tamdjur som hästar och kor. Det leder till många avslitna svansar, bitna lår och ljuver samt ansiktsskador. De första allvarligt skadade korna hittas. Här är det skador på ljuver, ljumskar och könsorgan som gäller. Att boskapen håller sig intill gårdarna hjälper inte längre. Vargar börjar nu också förfölja och omringa ryttare. De börjar titta in på gårdarna och till och med spana in genom fönstren på husen.
6. Vargarna börjar nu också gå mot människor för att sedan stanna och iaktta dem. Ibland i flera minuter. De börjar nu övergå från etableringsstadiet till att faktiskt betrakta människor som bytesdjur. Det som nu kan verka som ren lekfullhet – närgånget beteende, nafsanden i byxor och jackor – är nu förstadiet till fullskaliga attacker. Än så länge drar de sig tillbaka när människor gör utfall tillbaka eller ryter. Mot jägare eller lokala slaktare kan de hotfullt ställa sig att bevaka de ”bytesdjur” människorna ska börja jobba med. De ylar och skäller, ibland på bara några stegs avstånd.
7. Nu attackerar vargarna människor. De första attackerna är klumpiga för vargarna vet ännu inte riktigt hur de ska gå tillväga, och många av de attackerade hinner sätta sig i säkerhet eller slå tillbaka. I det här läget bör alltså en frisk och stark man kunna övermanna, eller rent av kväva, en varg. Men om vargflocken blandar sig i finns inget försvar. Inte ens för två beväpnade män. Vargar som jagar i flock är så starka ihop att de till och med kan ta en Grizzlybjörn. Det har maginnehållet i kanadensiska vargar visat.

Originaltexten, med referenser, heter "When do wolfs become dangerous to humans?". Den är läsvärd för den tar även upp under vilka situationer vargar INTE blir farliga.

Övrigt: 2004 tilldelades Geist The Rocky Mountain Elk Foundations utmärkelse Olaus J. Murie award för sin forskning om älgar.

Slutligen vill jag tipsa om en podcast som gjordes av The Sceptic (en skeptiker site), där intervjuas Geist med anledning av Kenton Carnegies dödsfall.
Skeptic » Podcasts » MonsterTalk » Episode Notes for Bad Wolf