Lodjursjakten 2012

Nu har Naturvårdsverket offentliggjort tilldelningen av lodjur inför 2012 års jakt på lodjur. I det mellansvenska förvaltningsdistriktet (Stockholms, Uppsala, Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län) får totalt 40 djur fällas. Skyddsjakt på 5 djur får beviljas i Södermanlands, Östergötlands, Kalmars, Jönköpings och Hallands län. Det norra förvaltningsområdet har full beslutsrätt över jakten under de tre kommande åren. Jägareförbundets Torsten Mörner är kritisk till beslutet då det i princip gör det omöjligt för de respektive länen att ta ett aktivt ansvar för förvaltningen och ha en möjlighet att påverka populationen regionalt om så önskas. Vilket verkar vara regeringens intention med sitt mål om regional och lokalt förankrad rovdjursförvaltning. Problemet gäller för övrigt samtliga stora rovdjur.

På viltskadecenter är man oroad över den låga tilldelningen. Detta därför att man är fullt medveten om att den i sverige goda kunskapen om våra rovdjursstammar till största delen är ett resultat av tiotusentals jägares ideella inventeringsinsatser. Nu när dessa inventeringsinsatsers resultat i princip inte beaktas när beslut om tilldelning tas så inser man att det kommer att bli klent med inventeringar i framtiden. Jägarkåren har fått nog. Att år efter år förutsättas arbeta hårt men inte få ut något av det i praktiken är inte ett bra exempel på samarbete mot gemensamma mål. Det blir då frågan om ett ensidigt utnyttjande av gratis arbetskraft.

I framtiden är risken stor att vi kommer att ha sämre uppfattning om våra rovviltstammar. Sämre beslutsunderlag. Sämre möjlighet att följa upp illegal jakt eller för den delen sämre möjlighet för tamdjursägare att göra riskanalyser. Om nu inte rovdjursföreningarna tar sig i kragen och går ut och investerar några tiotusen arbetsdagar per år på inventering. Men det kommer näpperligen att ske, men jag kan ju ha fel. Ett annat sätt är ju att ändra beräkningsgrunden/metoden. Att kanske inventera mindre områden och låta dem representera större för att på så vis hitta på siffror att använda. Det går säkert att klura ut någon vetenskapligt motiverad beräkningsmetod för detta. Ytterligare ett annat sätt är att minska kraven på kvalitetssäkring av observationer som görs av allmänheten. Men totalinventeringar kan man i framtiden glömma om man inte från myndigheternas sida ändrar attityden gentemot de som gör det faktiska arbetet - jägarna.

Sammanfattningsvis ser tilldelningen alltså ut såhär:

• Norra förvaltningsområdet får full rätt att besluta om skydds- och licensjakt under tre år. Här överstiger lodjursstammen miniminivån i både län och rovdjursförvaltningsområde

• Mellersta förvaltningsområdet får rätt att besluta om skydds- och licensjakt på högst 40 djur till och med 31 oktober 2012.

• Södra förvaltningsområdet får rätt att besluta om enbart skyddsjakt på högst 5 djur.
  

Naturvårdsverket anser att stammen nu uppgår till 250 familjegrupper.