Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 29 november 2011

Att veta att vargen (kanske) kommer

En artikel i GP igår tar upp något viktigt. Oron som folk känner när de bor i ett område som fortfarande inte har varg men som av myndigheterna pekats ut som lämpligt för varg. GP:

Flera lantbrukare i området har pratat om att sluta om vargarna planteras ut i området.

– Jag tror risken för det är väldigt stor. Det är både äldre och yngre lantbrukare som sagt att de lägger av. Det är liksom ingen idé. Själv har jag inte tagit något beslut om det, men vi skulle få ett väldigt tråkigt, igenvuxet, landskap.

Även demokratiaspekten tas upp. Eller ja, den lokala demokratiaspekten, att lokalbefolkningen och lokala politiker inte har något att säga till om utan ställs inför fullbordat faktum (myndighetsbeslut). Detta är något som jag skrivit om tidigare, att rovdjurspolitiken rimmar illa med andra internationella åtaganden t.ex. Den europeiska landskapskonventionen. Men vad har rovdjurspolitik med landskap att göra, jo jag kan låna in några rader från GP igen:

Han arbetar själv halvtid på länsstyrelsen för att se över gårdsstöd från EU.

– Nästan varje dag får jag frågor från oroliga lantbrukare. Många tycker det skulle vara synd och skam om betesmarkerna växer igen på grund av ett ökat antal rovdjur. Betande djur krävs också för att skydda utrotningshotade växter.

Lästips: mitt blogginlägg Rovdjur, landskap, demokrati och biologisk mångfald.

2 kommentarer:

  1. Staket, mer tid hos djuren och skyddsjakt kostar pengar och ger ingen avkastning.

    Plantering kostar pengar men ger avkastning.

    Det kommer att bli mer skog och mindre ängsmarker och åkrar.

    SvaraRadera
  2. I dagsläget omvandlas i snitt ca 10.000 ha jordbruksmark per år till skogsmark, jag tror att takten kommer att öka i framtiden. Speciellt i de områden där den öppna marken behövs som mest för den biologiska mångfalden, dvs i dagens skogslän.

    SvaraRadera