Jag vill först tacka för att ni bjudit in mig att dela den här filmpremiären med er. Som kulturminister - och dessutom medlem i Jägareförbundet - tycker jag personligen att det är särskilt roligt att vi uppmärksammar jakten, också från ett kulturellt perspektiv.
Jakt och kultur är nämligen tätt förenade. Jag skulle tro att få andra företeelser är så gamla hos människan. Det är också därför som en betydelsefull del av vårt kulturarv har sitt ursprung i jakten.
Min yrkesmässiga kommentar: Mja, modern forskning menar väl att urmänniskan snarast var asätare och samlare snarare än jägare, men det spelar ingen större roll i sammanhanget.
Tänk bara på alla uttryck som vi dagligen svänger oss med; "få korn på", "ha i sikte", "drevet går" (ang journalister), "skottpengar", "klappjakt", "lockfågel", "stå på pass"...
Dessutom är det ofta jägare som bidrar till att bevara kulturarvet i bygderna runtomkring i Sverige. Vi har en unik jakttradition att värna, som en del av vår identitet och kulturhistoria.
Till skillnad från många andra länder, där jakten nästintill uteslutande varit en sysselsättning för en privilegierad elit, så har vi svenskar en jaktkultur där många jagar.
Faktiskt även kvinnor - och faktiskt även invandrare - trots att det inte framgår i filmerna. Men jakten är i Sverige en bred och folkligt förankrad rörelse. 300 000 jägare kan inte ha fel! Och de består inte bara av mogna män!
***
Temat och titeln för filmsviten är "På spaning efter jaktens själ". Jag tror att de flesta jägare instämmer i att jakten är förknippad med alldeles särskilda känslor.
Vad är det då som utgör jaktens själ nu, när vi inte bara jagar för att överleva? Spänningen självfallet! Men också gemenskap, viltvård, respekt för det vilda och närhet till naturen. För att inta tala om den särskilda relationen till jakthunden!
Det finns förmodligen lika många uppfattningar om vad jaktens själ är som det finns jägare. Det kanske är denna mångsidighet som gör att själen inte ger sig till känna så lätt.
Det finns också många fördomar om jakt och jägare. Så jag hoppas att Jägareförbundet - genom dessa filmer och sin verksamhet i stort - ökar kunskapen och förståelsen för jaktens betydelse, lika väl som man förmedlar jaktlegender och andra historier och traditioner.
Detta ligger också i linje med regeringens prioritering om kulturarv som ska bli mer tillgängligt, för fler.
Min professionella kommentar: Aha, det hade jag faktiskt missat. Får försöka kolla upp det där med att regeringen prioriterar kulturarv für alle. Jag upplever snarare att regeringen försöker föra in en slags konkurrens i hela kulturarvsvängen, trots att många delar av den är svåra att konkurrensutsätta.
De som får uppleva - och lära mer om - vår känsliga natur på nära håll, lär sig också uppskatta den och tar därmed större ansvar, för sig själv i rollen som jägare naturligtvis, men också för bevarandet av våra jakttraditioner.
Jakten har varit en förutsättning för vår överlevnad. Från jakten fick våra tidiga förfäder vad de behövde för att kunna äta sig mätta, värna sig mot vädrets makter och skapa sina första verktyg.
Men redan under förhistorien blev jakten en del av den gemensamma kulturen och delar av detta kulturarv har överlevt ända till våra dagar.
Några av mänsklighetens allra första kulturgärningar utfördes nämligen för över 20 000 år sedan, i grottorna i bland annat Altamira i Spanien och Lascaux i Frankrike.
Jag tror knappast att de konstnärerna såg sig själva som kulturskapare, men på många grottväggar kan vi se att det första som man valde att avbilda var just djuren, naturen och jakten.
Trots att livets villkor under förhistorien måste ha varit oerhört stränga, fanns redan då en längtan efter att skildra, skapa och berätta. Så när människan fick det allra minsta tänkbara andrum från kampen för sin egen överlevnad så tog kulturen, om än något primitivt på grottväggarna, några av sina första steg.
Det är roligt att vi så många år senare, här på Skansen, kan lyfta fram något som kanske inte alltid framställs som uppenbart, nämligen att kulturen och jakten följt varandra från allra första början.
Jakten har också en annan betydelse, snudd på meditativ, som påminner oss om sådant vi ibland glömmer i det moderna samhället. Vårt jaktlag påminner oss om att vi är beroende av våra medmänniskor. Den mäktiga naturen påminner oss om att vi är besökare i en gammal och ömtålig värld. Tystnaden påminner oss om lugnet, i sällskapet av de egna tankarna.
Jakten kan lära oss att vårda vår själ och ta oss till en närhet till naturen, närhet till våra medmänniskor och närhet till oss själva.
Det är någonting alldeles unikt som är värt att bevara och utveckla för framtida generationer.
Så Torsten Mörner och ni andra som företräder Jägareförbundet, lycka till med ert arbete och strävan att värva nya medlemmar. Det tror jag kommer att öka kunskapen också om människans och naturens känsliga samspel.
Tack!
I min sinnevärd såg jag jakt som ett viktigt inslag i vår arts evolution och tyckte vi därför skulle ha respekt för den verksamhet som varit med och forma oss som människor förutom att det är en urgammal kulturyttring.
SvaraRaderaDitt oglamorösa påpekande att vad som skiljer oss från aporna kanske huvudsakligen är att vi blev asätare gav mig en tankeställare.
Jag trodde att jakten spelat en viktig roll i evolutionen av människor. Att jakt var viktigt för 15 000 år sedan och senare betvivlas knappast - t ex vem utrotade mammutarna:-)? Fast då var vi ju redan nästan färdigevolverade. Jakt som en viktig kulturyttring under många tusen är finns inget skäl att betvivla, men är den så viktig att den format vårt genetiska arv? Var jakten dominerande innan bruk av domesticerade djur och växter blev kvantitativt viktigast för människoarten för ca 9000 år sedan och jakten reducerades till ett komplement?
Vår tvåbenhet gjorde det möjligt att göra verktyg, hantera dem och utveckla jaktredskap. Smarta jaktredskap var viktigt och utvecklingen av dem drev på vår intelligens. Vi kunde spana in bytet. Våra stora hjärnor och språket gjorde att vi kunde organisera jakten bättre. Vi kunde jaga bättre för vi kunde socialisera bättre. Den långa barndomen och språket gjorde att barnen kunde få bättre träning till jägare. Att vi hade händerna fria (och uppfann bärkassen) gjorde att vi kunde jaktredskap, bära och dela med oss av bytet och fördela uppgifterna och var mindre beroende av dåliga dagar och fick mer tid till utveckling och kultur. Detta gäller jaktbyte i högre grad än vegetabilier eftersom distanserna är längre och vikten efter en lyckad jakt större.
Jakten gjorde det lättare att klara livsmedelsförsörjningen i kärvare klimat än Afrikas och underlättade utvandringen från Afrika. Jakten gav mer näringsrika proteiner och ibland andra komponenter som är bra för hjärnans utveckling (fiske och krokodiljakt t ex).
Det där samlandet fordrar inte lika mycket och kan inte förmodas vara lika drivande för evolutionen.
Men om detta inträffat så sent och i så liten omfattning så vi i långt högre grad formats av asätandet? Det verkar inte finnas några direkta bevis att jakt var viktigt för 100 000 år sedan? Jaktredskapen kanske huvudsakligen gjordes av material som försvinner, flintredskap är bra för att skära i döda djur men kanske inte så praktiska för dödandet?
Dag Lindgren (klarar bara att skicka som anonym)
Jo, jag tror nog att man är tämligen ense om att jakt och samlande var de två viktigaste näringsfången för 100.000 år sedan. Asätandet är ytterligare lite äldre, lägg på några 100.000 år och upp till ett par miljoner år så är vi inne bland för- och urmänniskornas tidevarv... Men det där med as är inte helt enkelt det heller, då måste man relatera till rovdjur och andra asätare - respektera och lura de förstnämnda och driva bort de sistnämnda...
SvaraRaderaDag, jag tror att du kan kommentera min blogg icke-anonymt om du skriver din kommentar medan du själv är inloggad på din blogg..