Sverige ska uppfylla de internationella förpliktelser vi har förbundit oss till. Men det måste finnas utrymme på nationell, regional och lokal nivå för åtgärder som också tar hänsyn till lokala sociala och ekonomiska förhållanden i varglänen. Regeringen har därför skrivit till EU-kommissionen och uppmanat till en reform av direktivet. Sverige och Europa behöver en hållbar rovdjurspolitik – en politik som är lokalt förankrad och avspeglar regionala skillnader, inte en politik byggd på stelbenta direktiv från EU.
Men först kan man väl börja med att inte försöka vara bäst i EU-klassen. Varför skall Sverige behöva implementera striktast möjliga tolkning av alla möjliga och omöjliga EU-direktiv? Se bara på EUs förordning om animaliska biprodukter, den innebär att jag sannolikt inte får koka rent en rådjursskalle och montera trofén utan att ha för ändamålet godkända lokaler. En kokplatta i ladugården och en högstrycksspruta duger inte. Jag är helt övertygad om att jordbruksverket, om de varit mindre nitiska, hade kunnat göra en mildare implementering av de reglerna. Liksom en massa anda. Det finns trots allt en orsak till att mängden djurhållande gårdar minskat med hälften sedan EU-inträdet... I Sverige, men inte i Österrike som gick med ungefär samtidigt. Där finns fortfarande ungefär lika många gårdar med lantbruksdjur som tidigare, till råga på allt har mängden slakterier ökat där medan de har minskat högst drastiskt i Sverige. Skillnad i tillämpning av samma regler kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar