Sverige kryper för EU!

Globalt sett är vargen om inte det, så i alla fall ett av de, vanligaste stora rovdjuren. Men det är globalt sett. Hur det är globalt bryr sig inte EUs art och habitat direktiv, vilket märks tydlig då det kan tillföras arter till listan men ej tas bort några. Och grunden är över 30 år gammal så det säger sig självt att bevarandestatusen hos vissa arter, med storskarven som ett typexempel, hunnit ändras radikalt under dessa år.

Nu har Sverige ett tag försökt tillåta licensjakt på varg i sverige. Något som inte gillats av vissa grupper samt eu kommissionens miljökommissionär Potozink. Kommissionären har ställt en rad vassa frågor till Sveriges regering som slutligen valt att backa och ta en väg som liknar Finlands. Dvs ingen licensjakt men ökade möjligheter till skyddsjakt på vargar som uppfattas som problematiska. Den vägen har lett till en minskad snarare än konstant eller ökad vargstam i Finland.

Det TT-telegram som lejonparten av svensk media har valt att kabla ut i denna fråga lyder:

Ingen vargjakt i vinter

Det blir ingen licensjakt på varg i vinter, lovar regeringen EU. Taket på högst 210 vargar i Sverige tas tillfälligt bort.

Det blir ingen licensjakt på varg i vinter. Regeringen gör ett uppehåll i licensjakten, men utökar möjligheterna till skyddsjakt på problemvargar, eller grupper av vargar. Dessutom tar regeringen tillfälligt bort taket på högst 210 vargar i Sverige. Det framgår av regeringens svar till EU-kommissionen på deras kritik mot den svenska licensjakten på varg.

Några undantag finns givetvis, DN skriver några rader om att det är en tillfällig eftergift till EU och att ett nytt nivåmål kommer att presenteras senare samt att licensjakten beräknas återupptas 2012-13. Ett slopat tak betyder inte heller obegränsat antal. Det hela beskrivs på SR som ett tillfälligt uppehåll framtvingad av EU-kommissionens forcerade hantering av frågan. Svd refererar Carlgren som säger att han tycker att EU-kommissionen agerat stelbent och forcerat, vilket jag bara kan hålla med om. För SR beskrivs taktiken i näst intill militära termer, som en "kringgående rörelse". Följande Carlgren-citat från SVT kan jag också instämma i:

-Beslut ska fattas så nära människor som möjligt, därför är kommissionens agerande olyckligt, säger han.

-Sveriges rovdjurspolitik ska föras med stor hänsyn och respekt för dem som får ta konsekvenserna av att leva med rovdjur, det vill säga landsbygdsbefolkningen.

Ja och vad händer nu då?

• Jag tror att befolkningen kommer att bli än mer splittrad och polariserad (stad/landsbygd, samt i viss mån norr/syd).
  
• Jag tror att förtroendet för EU kommer att minska, åtminstone om frågan får samma uppmärksamhet som i vintras. Ingen vill väl att människor långt borta bestämmer vad man får/inte får göra, människor som antagligen knappt ens skulle kunna pricka in sveriges tre största städer på en karta.
• Jag tror att det kommer att bli stora regionala skillnader i hur olika länsstyrelser kommer att hantera möjligheten till ökad skyddsjakt. Detta baserar jag på den kritik som i princip alltid dyker upp när frågor inom länsstyrelsens beslutsområde studeras av analyseras av riksrevisionen (standardkritiken är att de regionala skillnaderna är oacceptabelt stora och att lagar och regler tillämpas olika i olika län).
  
• Slutligen så tror jag att folk i protest och frustration kommer att skjuta fler vargar när tillfälle ges. Detta är naturligtvis helt förkastligt, men antagligen upplevs det av de som gör det som enda sättet att påverka vad som upplevs som en ohållbar situation.
  

Med andra ord anser jag att det hela är synnerligen olyckligt, för Sverige, för vargen och för befolkningen i varglän.