Jakt kan vara bra för praktiska överlevnad. Det framgår med all önskvärd tydlighet i inledningen på Lars Wilderängs spännande moderna krigsthriller Midvintermörker. Jag fick den av Lars för ett par veckor sedan när jag fyllde år. Boken var då någon vecka gammal och utgiven på det egna förlaget.
Det finns två jaktscener i boken, scener som kan motivera en recension här. Den ena utgörs av en grupp unga ryska kortklippta män, beväpnade med civila varianter av Dragunovgevär, på köpejakt i Bergslagen om jag minns rätt. Den andra är vice stadsminister Gerd Olsson som skulle ut på harjakt med en hagelbock. För säljaren av jakten till ryssarna går det inte så väl, men för Gerd går det bättre. Jag tänker inte tolka det som ett moraliskt ställningstagande mot säljjakter för det har jag svårt att tänka mig att det är. Däremot är boken ett tydligt politiskt inspel. Det är en hård kritik av de senaste kanske 20 årens försvarspolitiska beslut i Sverige, där den främsta kritiken riktas mot att Gotland i dagsläget är i det närmaste försvarslöst. I sammanhanget kanske det kan vara läge att avslöja att jag suttit i fängelse för totalvägran.
Mina tankar när jag läste boken gick till den ungefär 25 år gamla Operation Garbo av Harry Winter. Det var en liknande försvarspolitisk protest i den tid då Sovjetunionen föll samman. En stor skillnad är att Winter låter själva anfallet på Sverige börja först 2/3-delar in i boken, fokus ligger på förspelet. I Wilderängs bok ligger effekten av många års nedprioritering av försvarets behov i fokus. Därför börjar boken helt logiskt med själva anfallet mot Sverige, förklaringen till anfallet ges som tillbakablickar.
Boken tillhör inte någon genre jag vanligen läser. Jag har för visso läst lite Tom Clancy och bevisligen Harry Winter, men under senare år har det varit väldigt sparsamt med modern krigslitteratur. Jag har också läst flera böcker utgivna av författare på eget förlag, många av dem förstår jag att de inte givits ut kommersiellt. Därför var jag lite tveksam när jag först öppnade boken. Skulle jag stå ut med en modern krigsskildring? Skulle jag uppleva att min vän Lars givit sig in på en fruktlös drömjakt i sin bokutgivning?
Jag måste säga att båda tveksamheterna kom rejält på skam. Boken är välskriven och har ett bra driv. Den är väldigt spännande och försvarspolitiskt kritisk. Men Lars lyckas undvika Guillous slapstickliknande politiska kritik. Jag tror också att, om Lars haft lite mer tålamod, att boken hade accepterats av ett kommersiellt förlag. Å andra sidan verkar den sälja bra för att vara utgiven på eget förlag, Lars har trots allt en bra utgångspunkt i sin synnerligen välbesökta blogg - Cornucopia?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar