Mer varg i framtiden?

Idag har rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund presenterat ett delbetänkande från rovdjursutredningen. Jag saxar inledningen från r dokumentet:

Björn och lodjur förekommer i så stora populationer att de har gynnsam bevarandestatus, medan varg och järv inte har det. Vargen befinner sig längst ifrån gynnsam bevarandestatus, främst på grund av problem med inavel, men också på grund av att det skandinaviska vargbeståndet är litet. Järven har – om populationen fortsätter att växa – goda möjligheter att inom en relativt snar framtid uppnå gynnsam bevarandestatus. Utredningens uppdrag har varit att bedöma om rovdjurspopulationerna har uppnått gynnsam bevarandestatus i Sverige i enlighet med vad som anges i EU:s art- och habitatdirektiv.

Själva texten hittar man som nedladdningsbar fil längst ner i denna länk som går till Svenska jägareförbundet.

Det blir intressant om utredaren i sitt slutbetänkande väger in det som faktiskt är det svåra i frågan. Sociala aspekter på rovdjurspolitiken. Redan idag märks en stor skillnad mellan hur de som lever med stora rovdjur och de som bor i städer betraktar dem. Det skall också bli intressant att läsa om hur man ser på det faktum att vi i några delar av Sverige har världens tätaste stammar av brunbjörn, i andra har vi bland de tätaste stammarna av lodjur i hela världen.

Sedan blir det intressant att se om perspektivet på frågan är rent nationellt eller om man gör en ansats att försöka argumentera ur ett internationellt perspektiv.

Intressant är att man kopplar till EUs art- och habitatdirektiv samt hur man skall leva upp till detta, men man nämner inte den FN kritik som kom för ett tag sedan. En kritik som baseras på att Sveriges rovdjurspolitik tillåter så stora rovdjursstammar att vår enda ursprungsbefolkning riskerar att förlora en uråldrig och kulturskapande näringsgren- renskötseln.

Jag tror att den rovdjursdebatt vi hittills sett blott är en bris i jämförelse med vad som kommer i framtiden. Och nej, innan någon får för sig att det går att lösa med mer information till berörda befolkningsgrupper vill jag erinra om det faktum att den kanske mest kritiska gruppen även är den som har högst sakkunskap i rovdjursfrågan...

Att finna en väg genom vilken så få personer som möjligt upplever sig marginaliserade och förfördelade blir en ordentlig utmaning för politikerna framöver!