Sant är att vargar dödar 10–20 jakthundar per år. Återigen, det är lika sorgligt var gång.Som jag visade tidigare, med data från Agria, dödar vargar 50% fler hundar än vad som skottskadas om man ser till tidsspannet 2006-2010. Men fakta av de slaget spelar ingen roll när Jan Guillou skriver en raljant krönika.
Men jakthundens liv är sunt, kort och hårt. Risken att dö är avsevärd. Och för hundens del är risken att bli skjuten av husse eller husses jaktkamrater dubbelt så stor som att bli dödad av varg.
Däremot håller jag med om att medias krigsrubriker kring gårdagens händelse är lite för mycket.
Vidare skriver Guillou:
Försöker man se det som ett politiskt problem så är en överväldigande majoritet av svenska folket, senast saken mättes, för vargens existens i Sverige, 71 procent. Siffran blir högre i Stockholm, 81 procent, och lägre i vargdistrikt som Dalarna, 54 procent.Jag kan då inte annat än att lyfta fram purfärska siffror från SOM-institutet, siffror som speglar svenska folkets tyckanden och tänkanden:
Det Guillou missar är att regeringen verkar ha ett gott stöd för sin politik som en kompromiss mellan olika intressen. Det är inte så enkelt som att 81% av Stockholmarna och 54% av Dalmasarna är för vargens existens. Guillous kategori "för" innefattar såväl de som tycker att det bör vara fler vargar som de som tycker att det är precis lagom som det är. Och gruppen som anser att vargstammen är för stor utgörs absolut inte av uteslutande varghatare. Det är populistiskt trams.
Guillou skriver också:
Ordet (acceptans) är påhittat av jägarorganisationerna. Det betyder att om vi jägare inte får avreagera oss en gång om året med legalt vargskytte så kommer vi att övergå till illegal jakt. Utan ”acceptans” kommer vi att utrota vargen oavsett vad politiker säger.Jag vet inte om jag tror på att en grupp (jägarna) om sisådär 300.000 personer ställer upp på den beskrivningen. Intressantare blir det då om man ser till partisympatier och inställning till varg:
Jag känner inte till något annat område inom politiken där hot om organiserad brottslighet skulle fungera för en minoritet som vill driva ett särintresse
Då ser man t.ex. att det bara i Miljöpartiet finns en majoritet sympatisörer som anser att vargstammen bör öka. Så undantaget miljöpartiet och eventuellt Vänsterpartiet verkar regeringen faktiskt driva en vargpolitik med ett brett folkligt stöd. Ja faktiskt ett partiövergripande stöd.
Så näe Jan Guillou. Det var ingen bra krönika den där. Gör om och gör rätt nästa gång är du snäll.
//Tillägg: Guillou har inte fattat att acceptans är ett väl etablerat begrepp som används inom övrig miljöförvaltning, om han slutade använda sin gamla skrivmaskin och började googla lite på begreppet skulle han snabbt inse detta//
Mycket intressanta bilder du kommer med Leif! Skall plöja igenom det hela när tid finnes...
SvaraRaderaVet du förresten hur man kan gå tillväga för att bli pulblicerad som krönikör eller liknande i en tidning? Börjar bli mer och med intresserad av det...
Mvg
Det finns ju en bunt mer eller mindre kända personer som har stående krönikor i olika dagstidningar. Sedan finns det andra system, t.ex. SvDs understreckare, där de har en lista på intressanta och aktuella ämnen som de aktivt söker upp skribenter för att täcka in. Har kollegor som skrivit understreckare på det viset.
SvaraRaderaAnnars kan jag tänka mig att det teoretiskt sett skulle kunna funka om man vänder sig emd en fråga till någon tidskrift som man kan tänka sig är intresserad. Själv kommer jag med en gästkrönika på Supermiljöbloggen om ett par veckor, det var enligt SvD modellen, dvs en direkt fråga om jag kunde skriva något kring ett specifikt ämne.
Haha! Tydligen så skulle jag ha gått och lagt mig istället, då mina fipplingar med grisfingrarna tydligen var ganska grova i kommentaren ovan. Ibland är det inte helt lätt att stava rätt, så att säga. ;)
SvaraRaderaTackar, skall ta och höra runt om man kan komma in som göstkrönikör i någon tidning framöver.
Mvh