....varför jag sade upp mitt medlemskap i Jägarnas Riksförbund.
Jag tog min jägarexamen för JRF på Glimmingen. Då ingick även ett medlemskap. Jag förlängde detta en gång, men sedan sade det stopp. Det var något som inte stämde överrens med min inställning till jakt och övergripande viltförvaltning. Detta trots att medlemskap i JRF var det billigaste sättet att komma åt en ansvarsförsäkring för jägare.
När jag nyligen köpte Jakt & Jägare nr 1-2/2011 så mindes jag helt plötsligt vad det var som kändes så fel. Det var allt gnäll. Visst har man hög klass på en hel del artiklar, jag uppskattar t.ex. Håkan Spuhrs och Fredrik Franzéns stående artiklar om olika äldre och nyare vapen. Där finns flera jaktreportage som är riktigt bra. Men där finns en fruktansvärd massa kritik av Svenska Jägareförbundet och Myndigheter. Det känns som att man när man inte har något eget att komma med väljer att skrika åt omgivningen. När jag bläddrar igenom lite äldre nummer av Jakt och Jägare får jag intrycket av att utrymmet för gnäll och kritik i tidningen successivt ökat genom åren. Tyvärr.
Även jag har varit en föredetta medlem i JRF, men eftersom att jag inte delar deras önskan av att alla vargar skall dö, att man skall få skjuta vuxen älg på b-licens osv. så valde jag att inte förnya medlemskapet efter att det gått ut.
SvaraRaderaMan skäms ju nästan att man ens varit medlem hos dem, vilket egentligen är ganska sorgligt. Dock så tycker jag ändå att det behövs fler än en jägarorganisation, men det är ju en annan sak...
Intressant, åter har vi liknande åsikter.
SvaraRaderaÄlgförvaltningen är ju minst sagt ett sorgligt kapitel. Jag kan inte förstå hur man (JRF) kan hävda att b-licensjakten på vuxen älg skulle vara en rättighet... Rimligen borde avskjutningsmöjligheten vara baserad på markernas produktivitet: Har man inte tillräckligt stora marker för att producera ett överskott på en vuxen älg per år så skall man givetvis inte få skjuta en vuxen älg varje år.