Hönor av fjädrar

I gårdagens DN-debatt slängde Andreas Carlgren ur sig en mängd köttben till media, eller om man så vill fjädrar att bygga artikelhönor av. Under gårdagen låg fokus på illegal vargjakt, vilket jag bloggade om. Idag rycker media i nästa fjäder ur högen. Först ut är Aftonbladet som tagit fasta på att taket om 210 vargar bara är tillfälligt. Är det en nyhet? Det har man väl sagt hela tiden? För är det inte just vad begreppet etappmål innebär? Nåja, med rubriken Carlgren: "Fler vargar i Sverige" så kanske det blir en nyhet under några timmar. Nu var iofs Aftonbladet inte först att plocka den fjädern ur Carlgrens debatthöna, det gjorde ATL redan i går med den betydligt mer korrekta rubriken Regeringen vill ha fler vargar. Även Dalarnas Tidning valde ATLs rubrik i en artikel publicerad i går eftermiddag.

Hur man än vänder sig så är det faktum att vargtoleransen ökar med avståndet till närmaste vargrevir något man alltid måste tänka på. Det innebär med andra ord att de som bor långt från vargar tycker att vargar är mycket roligare än de som bor med vargar runt knuten. NIMBY. Att finna åtgärder som ökar toleransen även bland boende i eller i anslutning till vargrevir (eller för den delen alla stora rovdjur) borde vara ett prioriterat forskningsområde. Och den som är nyfiken på det kan ju börja med att läsa lite i Jens Karlssons avhandling från 2007, med titeln Management of Wolf and Lynx Conflicts with Human Interests. Licensjakten på varg skall ses som ett försök att öka toleransen, kanske är snabbare skyddsjaktbeslut på problemvargar (revir?) ett ännu effektivare och mindre kontroversiellt sätt att göra detta på?

Personligen kan jag konstatera att mina erfarenheter stämmer hyfsat överens med Karlssons resultat. Jag ingick för sisådär 10 år sedan i urvalsgruppen för storstäder när SLU gjorde sin stora undersökning om jakt och inställning till jakt och stora rovdjur. Jag har alltid varit intresserad av djur och natur och kryssade villigt i rutorna som angav att jag någon gång i mitt liv skulle vilja höra vargtjut på riktigt. Kaxigt menade jag att vargen och rovdjuren inte var något problem, skulle gärna bo bland dem.... Det var faktiskt först i och med jägarexamen som jag blev mer medveten om de ekologiska sammanhangen som styr vilka djur man har möjlighet att få syn på. Jag tycker inte längre att tanken på att ha stora rovdjur inpå knuten är lika rolig. Jag har oroats kraftigt och faktiskt ringt rovdjursspårare ett par gånger när det ryktats om varg i bygden, detta för att få direkta besked om sanningshalten i ryktena. Jag har upplevt lo på nära håll, lo som tagit djur för oss. Det är en anspänning och källa till oro att inte känna att man kan hålla sina djur, som man har straffrättsligt ansvar för, i trygghet.