Jag brukar se en hel del vilt och andra djur på väg till och från jobbet. Igår i mörkret såg jag en drever på vägen, hade en bil tätt upp i arslet och halt väglag så jag hade ingen möjlighet att fånga in den men jag ringde några samtal när jag kom hem. Ingen av dem jag ringde kändes vid jycken i fråga.
Annars har jag sett 4 olika hjortdjur. Kronhjort har jag bara sett en gång. Älg ser jag emellanåt, speciellt vimsiga fjolingar på våren men ett par gånger har jag sett en redigt stor svart tjur med antydan till skovlar någon mil väster om min jaktmark. Det är glädjande. Rådjur och dovvilt ser jag nästan varje dag. Så sent som i söndags kväll såg jag två kapitala dovjortar, annars är det mest spetshjortar samt grupper av hindar med kalvar man ser. Dovviltet finns i rpincip inte på min jaktmark, eller de finns men bara i enstaka exemplar. Vi har ett beslut på att de får jagas men jag tror inte någon i jaktlaget fällt någon ännu... Däremot finns de i grannsocknen, minst tre grupper med hindar.
Harar dyker ibland upp i ljuskäglan från bilen. Saktar man in och bländar av så sticker de ner i diket och iväg, annars kan de hålla på och springa rätt länge framför en bil... Vid ett tillfälle fick jag upp en hare framför bilen och bråkdelen av en sekund senare en räv. Uppenbarligen på språng efter haren. Men den stannar till, stirrar på lyktrna och far som ett rött streck tillbaka ut i mörkret igen. Denna gång klarade jösse livhanken trots det mindre lämpliga vägvalet framför en bil...
En enda gång har jag kört på vilt större än en kråka. Men det var inte i Sverige utan i Argentina när jag jobbade i ett ökenområde i NV Argentina. Vi hade kört in till stan för att käka och bunkra föråd. Byn där vi bodde var lite liten, där fanns ett enda mathak.... På vägen hem körde jag och helt plötsligt i en sänka (för regnvattenfloder) for två grå streck över vägen, det ena fick sig en riktig smäll av pickupen. Ökenräven dog direkt. Det gjorde inte den dovhind som min hustru krockade med 3 km hemifrån. Där fick det ringas till polisen som kontaktade en eftersöksjägare. Så här i efterhand har jag förstått att det inte är helt ovanligt att krocka med dovviltet i grannbyn, ytterligare folk i jaktlaget har gjort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar