Oscar Lidén beskriver fyndet av ett 8000 år gammalt hundskelett från Allerums mosse utanför Helsingborg på följande vis:
Det är efter allt att döma den ledsamma epilogen till en livlig jaktscen som möter oss i detta fynd. I ett drev har hunden hunnit upp det förföljda djuret och kommit så nära intill det att han själv råkat få den mot villebrådet avskjutna pilen i bringan. Pilspetsen har trängt in i kroppen utan att omedelbart döda. Då djuret sökt frigöra sig från pilskaftet har den flinteggade benspetsen brutits av ett stycke ovanför fästet. Förmodligen har hunden bitit av den. Brottytan förefaller bearbetad, liksom nött. Hundar har ju för sed att gnida ett smärtsamt parti mot marken eller andra hårda föremål. Det är möjligt att hunden har gått några dagar med pilspetsen i kroppen innan tillstötande feber drivit honom i vattnet för att släcka törsten. Så har krafterna svikit honom och han har blivit liggande. Under förruttnelsestadiet har den av gasen uppblåsta kroppen hållit sig flytande och av vind och vågsvall förts ut på den dåtida sjön för att slutligen gå till bottnen på platsen ifråga, vilken ju är belägen en god bit ut från själva fornstranden.
Pilen som träffat hunden var av ben med flintspetsar, de kallas allmänt för fågelpilar även om jag (som arkeolog) inte ser någon anledning till att det namnet... Nedan finns en bild på en fågelpil funnen på Tjörn,
den finns nu på historiska museet i Stockholm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar