Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 20 april 2017

Åsa Linderborg kritiserar Leif & Billy


Åsa Linderborg gick på med storslägga i en debattartikel i Aftonbladet idag. Hon tar upp lite olika TV serier som SVT sänder och lyfter fram dem i ett klassföraktsperspektiv. Jag tar mig friheten att citera de delar som är jaktrelevanta, dvs handlar om Leif & Billy:
Humoravdelningen på SVT måste vara den kulturinstitution som mest ihärdigt sprider förakt mot globaliseringens förlorare, det vill säga kroppsarbetare, outbildade och folk på landsbygden. Fem serier som jag på måfå hittat på SVT Play, det finns kanske fler, illustrerar mönstret.
Leif & Billy handlar om två bröder som bor i Norrland. De är arbetslösa. Och helt bakom flötet.
I det första avsnittet jublar de över att a-kassan har kommit, stålar de genast sätter sprätt på. Plötsligt upptäcker de att en skitsnygg brud från Stockholm flyttat till byn, och nu följer flera försök att fånga hennes intresse. Eftersom de gjort av med pengarna kan de inte bjuda på tacosmys, så en överkörd räv får bli bjudmaten.
Stockholmstjejen, som blir det ”normala” korrektivet till de norrländska blådårarna, spelar med bara för att avslöja dem. Ungefär som när en barnprogramsledare pratar med en kasperdocka.
Varför Leif och Billy är arbetslösa framgår inte, men de verkar inte lida av det. Inte heller söker de några jobb.
Nu stämmer ju inte det där. Jag har sett ett youtubeavsnitt där Leif tvingar Billy att gå på en sökajobbkurs för att hålla arbetsförmedlingen nöjd.... Men Åsa har inte studerat fenomenet på allvar utan håller sig till det lilla hon skummat fram på SVT.

Kollar man bara på SVT missar man bakgrunden till Leif & Billy som fenomen. 

Leif & Billy är väldigt populära i de kretsar som det drivs med. När de fortfarande bara låg på youtube-kanalen Jokemock / Nordic Hillbillies så länkades de väldigt frisk i olika jägar- och glesbygdssammanhang. De tittarsiffror de uppnådde ledde till SVT-kontraktet, det kontrakt Åsa kritiserar. Så man kan faktiskt se det från ett annat håll än Åsas, att SVT fångat upp något folkligt. Om man sedan kallar det buskis eller pilsnerkomedi eller vad som helst spelar ingen roll men programmet har en grundläggande "folklig" förankring. Men det ignorerar Åsa när hon tolkar det hela i termer av maktstrukturer:
Så varför då dra växlar på det här? Varför inte bara se det som plojiga sagor om fantasifigurer eller som den underhållning det är tänk som?
Därför att SVT omedvetet reproducerar den förhärskande ideologi som sorterar och diskvalificerar stora kategorier av människor som tidigare bemöttes med någon form av respekt. Skämten har blivit råare mot dem som förtjänar det minst, även i program som har ett oskyldigt uppsåt.
Därmed inte sagt att det inte kan finnas en överordnad struktur som det hela kan tolkas utifrån. Eller så skall man se Linderborgs krönika i samma perspektiv som den kulturella elitens syn på ÅsaNisse eller Pensionat Paradiset när det begav sig... För på något annat sätt kan man nog inte tolka kritiken Åsa levererar:
Jag vet inte vilken publik SVT föreställer sig, men Leif & Billy fyller samma funktion för barn som en gång Ronny och Ragge. Än mindre förstår jag hur serierna kunnat gå igenom alla beslutslager. Kanske känner man sig tvingad att tävla med reklamkanalerna. När SVT för tjugofem år sen skulle förklara varför public service var kvalitet till skillnad från TV4, var paradexemplet att SVT aldrig någonsin skulle nedlåta sig att sända Stefan och Krister.
Vidare:
Både Uti bôgda och Leif & Billy började som Youtube-fenomen. Det illustrerar en bakvänd populism som blir allt vanligare inom public service. Man trålar efter det som man tror går hem hos folk – ”Jättestort på sociala medier!” – och fattar inte att man beställer serier där tittarna uppmanas flabba åt karikatyrer som ska påminna om dem själva. Eller om De andra, lågstatusmänniskorna.
Och det är fel att visa det som är populärt? Pilsnerfilmer var också populära på sin tid och Linderborgs föregångare ryade över dem på samma sätt som Åsa ryar över Leif & Billy. Idag skrivs det akademiska uppsatser om pilsnerfilmer. Svenska Akademins definition av "pilsnerfilm" från slutet av 1930-talet känns mycket relevant i sammanhanget (åtminstone för Leif & Billy):
"(Svensk) film av enklaste beskaffenhet, med inslag av tarvlig komik (kring förtäring av pilsner o. d.). Om man blandar lagom mycket pigroman med lagom mycket svenskt skämtlynne får man en pilsnerfilm, som går."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar