Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 2 mars 2017

Kustfisket - jaga eller dö!

Jag har under ett antal år roat mig med att nätfiska efter matfisk till familjen. Näten läggs inomskärs i norra Bohuslän. Vissa år har jag fått ganska bra med fisk, tillräckligt för att täcka halva familjens årsförbrukning, vilket får anses bra då jag inte lägger nät mer än kanske 15 gånger på ett år. I fjor uteblev resultaten nästan helt.
Jag la nästan lika mycket nät som tidigare år. Men näten var nästan helt tomma. Åtminstone på fisk. Där fanns krabbor men eftersom jag är den enda i familjen som äter krabba så är krabbfångst knappast något som applåderas....
Förklaringen är tämligen given. Knubbsäl. Jag kunde gå ut och lägga nät för att sedan sätta mig på en klippa med kikaren. Sällan dröjde det mer än en timme innan det första sälhuvudet dök upp mellan flötena... En gång när jag drog nät så var det riktigt tungt. När det närmade sig ytan såg jag något ganska stort i det. Jag var förhoppnignsfull. Dessvärre visade det sig vara en drunknad kut på i runda svängar 7 kg....

Nä, jag vill fånga matfisk. Jag vill inte behöva köpa fisk. Jag vill vara självförsökrjande. Jag kan nöja mig med fisk som saknar kommersiellt värde, gyltor, sandskäddor, fjärsing mm, det är inga problem. Men jag vill inte mötas av tomma eller i värsta fall sönderrivna nät. Och jag vill inte hamna i en situation där det som återstår är att köpa norsk odlad lax.

Härom sistens gick sälforskare SvenGunnar Lunneryd ut hårt i en intervju i p4 malmöhus, lyssna gärna på samtalet det är nämligen väldigt intressant:

Lunneryd menar att det krävs omfattande säljakt för att rädda de kustnära fiskbestånden. Situationen är så akut att han förespråkar skottpeng. Och sälarna mår bra, stammen ökar kraftigt varje år. Man kan faktiskt tala om en sälexplosion. Intressnat nog så gynnas sälen av fisket:
En anledning till att det kustnära och småskaliga torskfisket är känsligt för sälangrepp är att man länge har använt garn och krok. Garn är ett stormaskigt nät gjort av tunn nylontråd som står lodrätt i vattnet och som sträcks ut med hjälp av bojar på ytan och sänken längs botten. Mindre fiskar kan passera fritt genom nätet men de större trasslar in sig och kvävs. Efter någon dag sitter det döda och halvdöda fiskar som sakta kvävts i garnet. Då dyker sälen upp. Det är ett dukat smörgåsbord där allt de behöver göra är att simma längs med nätet och plocka fisk efter fisk. På samma sätt plockar sälarna fisk från krokarna på den oskyddade linan. Det är en bekväm metod för sälen – den slipper ju jaga själv. I en studie på Irland sågs på flera ställen hur sälarna faktiskt blev fler där garnfiske bedrevs. Fisket matar sälarna samtidigt som redskapen förstörs.
Många yrksefiskare har landat i samma slutsats som jag: det är lönlöst att lägga ut garn. Man bara matar sälen. Härom året intervjuades Naturskyddsföreningen om hur läget för sälen är. När licensjakt kom på tal blev svaret:
– Vi kommer inte acceptera en licensjakt som syftar till att minska sälpopulationerna. Det är en stor glädje för många svenskar att sälen nu återhämtar sig, men ännu är det långt ifrån historiska nivåer. Sälarna lider fortsatt av miljögifter och ohälsa och exempelvis har virusutbrott vid flera tillfällen slagit hårt mot västkustens knubbsälsbestånd. Sådana saker måste man ta höjd för i förvaltningen, säger hon.
Detta fick SvenGunnar Lunneryd att reagera:
– Naturskyddsföreningen ljuger. Vi står inför en sälexplosion. En fortsatt oförvaltad sälpopulation bidrar till att vi får importera vietnamesisk hajmal, norsk fjordlax och äta trålad fisk. Men oreglerad sältillväxt är tydligen viktigare för Naturskyddsföreningen.
Som belägg använde han aktuell populationsdata:
– En intressant parallell är att vi i dag har en årlig tillväxt på våra sälar (5-9000) som motsvarar en tredjedel av alla sälar som finns längs med den norska kustlinjen (15-20 000) och där bedrivs populationsreglerande jakt
Kort sagt. Sälpopulationen har nått taket för vad ekosystemet kan bära.
Vi kan vända blicken åt ett annat aktuellt håll: skarven. Om två veckor disputerar fil lic Maria Ovegård på hur skarven påverkar fisk och fisket. I SLUs pressmeddelande kan man läsa:
I Maria Ovegårds litteraturstudie var resultaten entydiga - skarvarnas fiskfångst har generellt en negativ påverkan på fiskpopulationerna, så som minskade antal, biomassa och individstorlekar. Studien visar också att åtgärder som minskar skarvars konsumtion har positiva effekter.
Kort sagt. Skarven påverkar fiskarna och fisket. Konsekvensen blir att en minskning av mängden skarv skulle göra såväl fisken som fisket gott. Något som fiskare och kustboende hävdat länge en som myndigheterna inte haft några forskningsbelägg för. Jaktjournalen noterar observant:
I december svarade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) på en skriftlig fråga från den moderata riksdagsmannen Sten Berghed om åtgärder för att minska skadorna på fisket. Sven-Erik Bucht medger att skarven innehar gynnsam bevarandestatus men ser inte att det finns några möjligheter till utvidgad jakt. Dessutom skriver han att det saknas forskningsresultat.
– Med anledning av skarvens populationsutveckling samt brist på forskningsresultat gällande skarvens effekter på ekosystemet avser inte regeringen för närvarande att ändra skarvförvaltningen, skriver han.
Problemen gäller framför allt abborrarter, vilket kan illustrerar i ett konsumtionsdiagram:
Jag uppskattar levande hav. Jag vill se fågel. Jag vill se fisk. Jag vill se säl. Men när balansen är satt ur spel och systemet riskerar att kollapsa så måste människan ingripa och inte bara se på när ekosystemet brakar samman. Det kan såklart göras genom ett totalt fiskeförbud, men som vi ser i diagrammet ovan så ger det en högst marginell effekt. Eller ja, det kan till och med leda till fler direkt oönskade effekter, så som att den extremt miljövidriga odlingen av hajmal expanderar och medför att än fler bakterier blir antibiotikaresistenta. För så är det också. För att hajmalsodlingarna skall fungera vräks det ut mängder av antibiotika i fiskmaten. De fina vita fileerna har alltså ett högt frmatida pris för mänskligheten...

Jag kan egentligen bara se en fungerande lösning för fisken och kustfisket: Jaga eller dö!
Så för att jag och min familj åter skall kunna äta nyrökt skädda även i framtiden:
Snälla låt mig få skjuta bort lite skarv och knubbsäl! Helst utan krångel!

2 kommentarer:

  1. Ett intressant ämne. Hur ser du på att försöka byta fångstmetod? Om den metod du använder endast göder sälarna som dessutom lärt sig att det serveras buffe vid näten hur många individer måste bort för att du skall kunna fånga en stor del av eran konsumtion av fisk på 15 ggr?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, när fisket kommer igång i år så kommer jag att testa nät lite försiktigt men framför allt ge mig in på aktivt fiske. Vi har ju inte så långt till kosterfjorden så det är fullt möjligt att fara dit för manuellt havsfiske på lite djup. Annars finns det gott om grund i närheten som man kan söka sig till.

      Tyvärr löser det nog bara mitt personliga problem, inte det generella problemet.

      Radera