Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 22 november 2016

Miljörörelsens blinda fläck (en av dem)

I slutet av förra veckan dök det upp två intressanta länkar i mitt FB flöde. De är till synes helt oberoende av varandra men lider av samma blinda fläck. 

Den första publicerades på svt och heter Enkla lösningen för klimatet - som ingen vill tala om det är rätt givet att den antingen handlar om bilism eller mat. Den visade sig handla om mat. Budskapet är enkelt. Skippa biffen och köttet så räddar vi klimatet, såhär kan det låta:
Framförallt handlar det om biffen. Att äta mindre kött, mejeriprodukter, och särskilt nötkött skulle vara ett viktigt, enligt många helt nödvändigt, bidrag för att minska utsläppen.
Javier Godar forskningsledare på Stockholm environment institute, säger att det inte är kunskap som fattas utan konkreta åtgärder.
– Många forskare har gjort det här tydligt: Nötkreatur är huvudorsaken till skövlingen av regnskogen och ett av grundfrågorna i klimatdiskussionen. Men trots att vetenskapen är väldigt enig och medveten i frågan så tar politikerna inte hänsyn till hur akut det är.
 Vidare kan man läsa
Vegetarianer kan halvera utsläpp
Enligt en studie från Word resources institute skulle en rejäl minskning av köttkonsumtionen kunna få ned utsläppen av växthusgaser per land och person med mellan 15 och 35 procent till 2050. Att bli vegetarian skulle kunna halvera utsläppen per capita.
Problemet är att artikeln missar några enkla saker. För det första så är betesdjur av största betydelse för den biologiska mångfalden. Utan betande mular så kommer vi snabbt att förlora våra rikaste och mest spridda biotoper - hagmarken. För det andra så måste mer mat produceras för att mätta en växande världsbefolkning. I vårt land på våra breddgrader med våra jordar är odling i de flesta fall inte speciellt effektivt. Vårt land är däremot mycket väl lämpat för just betesdrift. Betesdriften bör med andra ord öka här medan odlingen med fördel kan utökas på betesdjurens bekostnad i många andra delar av världen. Men att väga in odlingsförutsättningar och biologisk mångfald förtar det enkla budskapet i artikeln och väljs därför bort.

Den andra artikeln är lika intressant den. Inte minst när man jämför budskap och avsändare. Artikeln publicerades i ETC och heter Sverige borde satsa på matsuveränitet. Ingen kan hålla med mer om det grundläggande budskapet än jag. I artikeln trycker man, liksom i den tidigare, på relationen klimat - mat:
När vi talar om livsmedelssystemet så avser vi hela kedjan, från det att en odling planeras till att du som konsument har mat på ditt bord. Många politiska beslut samverkar inom systemet och leder till den problematik vi ser idag. Det handlar om allt ifrån att jordbruk tvingas lägga ner i Sverige, samtidigt som vi erbjuds besprutade chilenska äpplen mitt i svensk äppelsäsong, till att svenska pensionsfonders markköp i Brasilien bidrar till kräkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring.

Näringsdepartementet signalerar att den kommande svenska livsmedelsstrategin ska sätta jobb och tillväxt i fokus genom att öka den svenska matproduktionens konkurrenskraft på en global marknad. Strategin är en del av det komplexa pussel av ramar och regelverk som styr livsmedelssystemet.
Majoriteten av dessa pusselbitar främjar ett storskaligt industrijordbruk där ett fåtal transnationella bolag får ökad makt och inflytande för var dag som går. Det storskaliga industriella jordbruket är en av de största bovarna i det klimatdrama som vi nu ser.
Vidare:
Det är hög tid att avveckla dagens system och istället sätta småbrukarnas och konsumenternas behov före vinstintressen. Alternativet kallas för matsuveränitet och har drivits av småbrukarrörelsen världen över sedan World Food Summit 1996.
Matsuveränitet bygger på sex principer som bör vara vägledande i all politik. Först och främst måste vi utgå från att mat är en rättighet som inte kan behandlas som vilken handelsvara som helst. Småskaliga matproducenter måste värdesättas och erkännas, särskilt kvinnor och marginaliserade grupper.
För att deras rättigheter ska skyddas och upprätthållas är lokal kontroll över naturresurser en förutsättning. Kunskap och teknologi är inte frikopplat från de maktstrukturer som styr dagens system. Forskning och teknologi måste harmoniseras med en lokal kontext och stärka de småskaliga producenternas ägandeskap i dess utveckling. Genom att fokusera på att utveckla lokal dynamik i livsmedelssystemet främjas lokal utveckling samtidigt som vi undviker de utsläpp som det industriella och exportinriktade livsmedelssystemet orsakar.
Fina ord som antyder en möjlighet för att man skall kunna hålla igång levande och brukade landskap i hela Sverige. Det man inte tar upp är överstatliga tvingande regler som påverkar förutsättningarna. Artikeln tar förvisso upp mat som handelsvara men nämner inte varierande förutsättningar, såväl klimatologiska som regelmässiga. Jag tro inte heller att artikelförfattarna, som innefattar allt fårn olika biståndsorganisationer till jordens vänner, tänker på att detta innebär att jordbrukarna måste ges möjlighet att freda sina grödor och djur. För sveriges del innebär uttalandet tex att förvaltningen av stora rovdjur måste skötas lokalt/regionalt och adaptivt istället för att gå via domstolar och Bryssel.

Hur skall man då göra? Jo, som enskild konsument är det bästa man kan göra att i största möjliga mån välja svenska produkter och fokusera på säsongens produkter. Just nu är vi inne i en rotfruktperiod, så välj hellre rotfrukter än svenska växthustomater eller kenyanska sockerärter. Välj hellre ett svenskt ingrid marie än citrusfrukter från sydamerika. Välj svenskt lammkött istället för det new zeeländska. Välj svenskt nötkött istället för irländskt eller brasilianskt. Genom ditt köttval påverkar du dessutom våra framtida möjligheter att behålla fungerande antibiotika.... Så det allra bästa är nog egentligen att äta egenjagat kött och odla en årsranson potatis på något hundratal kvadratmeter trädgårdsland. Skaffa ett par äppleträn och lär dig vinterförvara äpplena alternativt torka eller mosa dem (detta gynnar även pollinerande insekter och den biologiska mångfalden)....

3 kommentarer:

  1. Att köttätande är ett miljöproblem det får jag höra på varje miljöträff med jobbet. Men jag anser att man kan äta kött..till och med mer kött om man äter av rätt sort.. tex kanin kan man föda upp på ogräs och sly och få ett förstklassigt kött med minimal miljöpåverkan.. Viltkött är klimatsmart också..om vi nu inte matar alla rovdjur med det. Köper endast svenskt kött.. varför köpa kött från utlandet när vi producerar världens bästa kött i vårt land?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att peka på köttet är ett lätt sätt att visa engagemang, men det är som sagt inte helt enkelt. Jag tycer Lars gör ett bra statistiskt nscksving på problematiken i detta blogginlägg, som du med fördel kan referera för din arbetsgivare:
      http://cornucopia.cornubot.se/2016/11/det-finns-inga-enkla-losningar-pa.html

      Radera
  2. Läste hans blogginlägg.. men jag var redan av åsikten att kossorna inte är världens problem. I sverige finns det plats för mer betesdjur.. gäss.. kaniner..får..getter och nötkreatur..

    SvaraRadera