Karesuandokniven har slagit till med en ny yxa. Lite större än den förra men fortfarande en nischad vildmarksyxa.
Yxan kommer i en stilren svart kartong.
Den lilla yxan (29 cm lång) vilar på en bit renskinn. I lådan finns även eggskydd och ett litet diamantbryne med mycket bra bett.
Själva yxhuvudet är tillverkat i rostfritt stål vilket tillhör ovanligheterna i yxbranschen. Antagligen blev det så eftersom Karesuandokniven är duktiga på att hantera rostfritt. Jag tror det är Sandvik 12c27 men jag är lite osäker. Skall kolla upp det. Den är relativt hårt härdad. Även det ett arv från knivtillverkningen.
Skaftet är ergonomiskt format och i björkmasur. Det kan fås naturell eller brunbetsat. Skaftet har horndetaljer.
Eggskyddet jag fick med är bra men har inte den slutgiltiga formen. Min yxa är tidig, före det att de börjat levereras till butik.
Yxan ligger bra i handen. Skaftet är fylligt och välformat. Jag testade att arbeta med den iklädd vinterhandskar och det var inga som helst problem. Det är inte heller några problrm att arbeta handsklös. Skaftets tydliga avslut gör att man inte kan tappa den.
Man kan hålla yxan långt fram om man vill finlira. Yxan är så följsam att grovtäljning inte är några problem.
För att testa hur den var att finlira med så täljde jag till en saltstenshållare på en 1 m hög stubbe från årets vedfällning.
Hårdtestet var att kvista två fällda granar. Dess förinnan hade jag varit uppe i åtta lövträd som behövde hamlas. Båda arbetsuppgifterna gick galant. Eggen håller sig fortfarande väldigt vass. Den är uppenbart hårt härdad vilket är suveränt tacksamt fram till det ögonblick man begår ett misstag och hugger i en sten.
Jämför man med lite andra jämförbara yxor jag hade hemma så sticker Stoera Aksu ut. Den är klart kompaktare. Ger mer kraft i förhållande till sin längd än de flesta andra. Skaftform och materialval avviker också även om min hemmasmidda skäggyxa har björkskaft.
(Jämförelseobjekt: friluftsyxa hultafors, egensmidd skäggyxa, morfars fars stämplingsyxa samt gränsfors slöjdyxa respektive vildmarksyxa)
Sammanfattningsvis är Stoera Aksu en elegant och robust yxa som klarar såväl stora som små uppgifter utan problem. Den ligger mycket bra i handen och känns säker även med grova handskar. Karesuandokniven har gjort ett extremt bra arbete med detta vackra redskap. Det enda negativa jag kan komma på är att den kanske är så dyr (ca2200kr) att ägaren drar sig för att bruka den så som det är tänkt. Men jag kommer att använda min så ofta jag kan. Allt annat känns väldigt fel.
_________________
Jag kommer att uppdatera med lite länkar när jag sitter vid en stationär dator nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar