Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 29 februari 2016

Västergötland: lo större problem än varg

Igår skrev P4 Göteborg:
I Västra Götalands län stod lodjuren för cirka 30 angrepp per år jämfört med vargen stod för 12 respektive 5 angrepp.
Men en varg skadar och dödar oftast fler antal får per angrepp än vad ett lodjur gör.
Det händer också att hundar skadar eller dödar får. 2014 var hundar skyldiga till lika många angrepp på får som vargar 2015.
Vargattackerna mer än halverades under 2015 jämfört med året innan.
 Lokalpress som TTELA fångade upp det hela.

Att det ser ut på detta vis är inte så konstigt. Det finns flera orsaker. Om vi börjar med inrapporterade observationer:
Trots att lodjuret är extremt skyggt så har det rapporterats ungefär dubbelt så många loobsar som vargobsar i västra götaland sedan 1/1 2015. Kokar man på länsstyrelsens hemsida så ser vargrevirsituationen ut såhär:
Därtill kommer ensamma vargar. Losituationen ser ut såhär enligt hemsidan (nu är iofs den kartbilden inaktuell, det var i torsdags 14 kvalitetssäkrade familjegrupper i länet och totalt bedömde lst att det gorde finnas runt 100 lodjur):
För att förstå varför det är så mycket får som går åt i västra götaland så måste man kika på hur det ser ut på fårfronten. Här är en kartbild från 2012 som visar antalet får i olika län, det framgår med all önskvärd tydlighet att västragötaland är ett av sveriges fårtätaste län. Lusläser man statistiken så inser man att västra götaland är det fårtätaste länet i sverige med 14% av alla sveriges inrapporterade tackor och baggar:
Ok, västra gåtaland har många får. Men länet har också en lite annan struktur på fårhållningen än tex Gotland. Det är uppenbart att de västgötska fårgårdarna är små. Genomsnittet ligger på 25-35 djur. Detta innebär att det finns en handfull företag med 100+ djur men extremt många småbruk med sisådär 5-20 djur. Lägg till småbruten terräng som i stora delar av länet inte lämpar sig för odling så inser man vilken gärning för mångfald och öppna marker alla dessa smågårdar utgör.
En liten gård är sällan rationell att rovdjursstängsla ur ett ekonomiskt perspektiv. Djuren hålls inte av ekonomiska skäl utan av irrationella skäl som intresse, nostalgi eller en strävan att förhindra marken från att växa igen. Detta är gårdar som i större utsträckning än de stora väljer att avsluta sin djurhållning när det finns rovdjur i närheten eller efter att de haft rovdjursbesök.

Med detta vill jag ha sagt att det för västra götalands det i praktiken är viktigare att man så snart som möjligt får till licensjakt på lodjur snarare än varg även om vargen har ett högre symbolvärde. Annars kommer det bli rovdjursförvaltning the Italian way, dvs såväl varg som lo skjuts bort i smyg. Om vi inte redan är där vill säga. De senaste årens totala rovdjurspolitiska haveri kombinerat med kvalitetssäkringskrav på inte minst lo som inte är anpassade för götaland har skapat ett jässkåp av heta känslor som på något vis kommer att få konsekvenser. Detta måste såväl politiker som övernitiska rovdjursvärnare inse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar