Friande dom i Lillhärdalsfallet - men för vargvärnarna är männen skyldiga

Som de flesta av mina läsare antagligen snappat upp via andra kanaler meddelade hovrätten igår friande dom vad gäller den misstänkta tjuvjakten på varg i Lillhärdal utanför Sveg. Åklagaren kunde inte bevisa sina påståenden om att de fem männen var ute och planerade och/eller genomförde illegal vargjakt. Till sitt försvar har de sagt att de rekade efter bäver för inkommande jaktgäster från Danmark. Dessa gäster kom också mycket riktigt och en av de åtalade männen agerade guide. Trots detta och minst sagt skakiga bevis har åklagaren drivit målet, först i tingsrätt sedan i hovrätt. Hon har genomgående hävdat at de åtalade är skyldiga, inte det korrekta att rätten skall få avgöra skuldfrågan. Detta i sig utgör ett synnerligen oproffessionellt agerande från hennes sida. Hur som helst, de åtalade är frikända.

Men ett frikännande tillfredsställer inte vargvärnarna. De anser trots frikännanden i två instanser att männen faktiskt är skyldiga. Vi vet alla att tjuvjakt på varg förekommer och det vargvärnarna vill ha är ett knippe syndabockar. Enklast är då att strunta i vad juridiken säger... Egentligen gillar jag inte skärmdumpar men resonemangen på fb-gruppen ja till varg är av sådan art att de gör sig bäst som skärmdump:

Notera att Christina Franzen är administratör på sidan "ja till varg". Hon anser att det svenska rättssystemet är intelligensbefriat, men bara någon dag tidigare hyllade hon systemet då regeringens utredare meddelade att beslut om vargjakt och skyddsjakt på varg bör kunna överklagas. Annars är det Urban Prytz som är "ja till vargs" främste talman. Mitt intryck när jag läser på deras fb-sida är att han har en närmast sektledaraktig ställning. Han anser som ni ser att bevisningen är stark, men varför har då både tingsrätt och hovrätt friat? Det innebär ju såklart att den oavsett hur stark Prytz anser att den är så är den på tok för svag för att tillskriva de åtalade skuld. Åtminstone juridiskt. I Prytz och många andra vargvärnares ögon är skuldfrågan glasklar. De åtalde var skyldiga, oavsett vad juridiken kommer fram till.

Personligen förstår jag inte varför Åsa Schoulz, åklagaren i Lillhärdalfallet, fick för sig att driva målet till hovrätt. Trodde hon verkligen att bevisningen skule räcka? Eller var det att greppa efter ett halmstrå? Hur som helst, nu är röran över och jag hoppas att vi får se bättre genomförda och mer underbygda utredningar om åtal skall väckas i framtiden. Detta var minst sagt magert.

Jag hoppas nu att de frikända männen kan återgå till ett aktivt jägarliv i någorlunda lugn och ro.
____________________
För den intresserade så har jag tidigare tagit upp Urban Prytz HÄR och HÄR.