Älgjaktens generalpass

Vissa dagar blickar Diana ned på en med blida ögon. Älgjaktens tredje dag var en sådan. Då hjälpte Diana mig att dra vad som visade sig vara dagens generalpass. Ett pass i en kraftledningsgata relativt nära landsvägen.

Redan när vi körde ut till våra pass kändes det bra. Vi såg en grupp på tre älgar på väg in i såten. Hade vi varit på plats en kvart tidigare hade de gått i pass hos Bertil, men nu såg han de springa förbi tornet medan han var på väg in.

Tredje dagens såt är hyfsat stor med stora höjdskillnader och partier med radioskugga. Det är med andra ord lite svårt med radiokommunikationen. Hur som helst meddelade först en passgranne att det var ett ensamt djur på väg ut i ledningsgatan. Det djuret såg jag aldrig skymten av men kort därefter meddelade en annan passgranne att tre älgar gått upp i mossen intill hans pass, dock utan att han fick läge på dem. Hunden som släpptes nära mitt pass fick snabbt fatt på dem och skällande drog de iväg över landsvägen. Men när jag såg dem passera i ledningsgatan kanske 300 m bort var det bara två. En tjur och en ko. Var var kalven?

Jag stod på helspänn och väntade. Skulle kalven komma i älgarnas spår? Nej! Där kom bara hunden. Ett par minuter senare hörde jag knak och brak i skogen och kalven kom farande ut i ledningsgatan kanske 15 meter från mig, jag sköt två snabba skott när den for förbi varefter den föll ihop. Som vanligt hade det räckt med ett men jag vill inte riskera eftersök. Det visade sig vara en tjurkalv med en slaktvikt på 72 kg, vilket är väldigt mycket för dessa trakter där kalvarna allt för ofta ligger på under 50 kg.

Eftersom båda skotten satt i bogen avvaktade jag med urtagningen lite. Det fanns ju en teoretisk chans att kon och tjuren skulle vända åter. Nu gjorde de aldrig det utan drog iväg ett par km åt nordväst långt in på grannmarkerna innan hunden ställde dem.

Efter lite om och men visade det sig att ungefär samtidigt som jag fällde min älg så sköt även Urban en. Detta gjorde att det rådde en viss förvirring innan alla i laget var medvetna om att två älgar låg i backen, Urbans hann 10 m in i en grantätning så där fick en eftersökshund plockas fram innan den konstaterades död. Eftersom Urban sköt den minsta älgen i den gruppen han såg så trodde vi alla initialt att det också var en kalv, men det visade sig vara en fjolårskviga med en slaktvikt på om jag minns rätt 115 kg.

Jakten fortsatte eftersom det fortfarande bara var tidig förmiddag. Den en hunden var som sagt ute ur leken på väg bort i fjärran medan den andra arbetade sig igenom såten successivt. Efter ett tag närmade den sig min del och i en mosse skällde hon till innan hon tog kontakt med hundföraren och därefter sökte vidare. Såhär i efterhand kan vi nog konstatera att hon i det läget stötte ett vildsvin som hon därefter släppte iväg. Grisen drog över ett pass där skytten i rena förskräckelsen missade att ropa ut över radion att det var gris i såten.

Själv tog jag en kåsa kaffe och njöt av dagen, jag satt trots allt i lä och Diana hade visat sin goda sida.

Medan jag avnjöt mitt kaffe, Zoegas Prezzo, hörde jag ett brak inne i skogen. En kvist som bröts lät det som. De kunde vara lite vad som helst men lika bra att vara beredd. Sedan kände jag en svag doft av ett djur. Inget mer hände förrän efter ungefär 10 minuter då jag hörde ett knak till varefter ett stort svart vildsvin klev fram i ledningsgatan 30-35 m bort. Först var det lite dolt av en liten gran men så tog det två steg fram. Jag svepte av området och skogsbrynet med blicken men såg inga ytterligare djur. Noterade det kraftigt kilformade huvudet och höjde bössan. Kramade avtryckaren och grisen stöp i backen. Den ryckte ett par gånger med benen och blev stilla.

Jag antar att ni noterade att jag skrev stor gris. Men det var inte så det kändes från början, då hade jag fortfaranden helgens gris i färskt minne så den som nu klev fram upplevde jag faktiskt som en "grillgris". Det var först när jag en stund senare klev ner från tornet och gick fram för att kolla hur skottet tagit och om det var akut att ta ut och transportera ner den till slaktboden som jag såg att det var en riktigt hyfsad gris. Först upplevde jag den som högre men aningen kortare än helgens gris, men det må vara osagt. Hur som helst. Grisen vägde vi aldrig, men den låg uppskattningsvis på 90 kg +/- 10 kg.

Skottet tog perfekt, det slog av nackkotpelaren med minimal köttförstöring som följd. Jag tror att det är en fjolårsgalt, betarna var fortfarande små och framför allt tunna.

Nu tar vi paus i älgjakten ett par dagar vilket känns bra. För min del hade vilken fortsättning som helst haft svårt att matcha den tredje dagens upplevelser.