Att det går att nå fram till gemensamma ståndpunkter visar erfarenheterna från den förra vargkommittén. I en gemensam åsiktsförklaring skrev samtliga organisationer under på att rovdjur ska ha en gynnsam bevarandestatus, att det ska finnas livskraftiga ren- och landsbygdsnäringar och ett ansvarstagande mot ursprungs- och glesbygdsbefolkningen. Vi bekräftade vår inställning att skyddsjakt efter problemrovdjur är en viktig del av förvaltningen.Därefter har mycket vatten runnit under bron. Inte minst brukarorganisationerna tappade förtroendet på att SNF och WWF i samarbete med den lilla Rovdjursföreningen systematiskt överklagat vargjakterna. Jakter som varit så begränsade att de inte ens täckt in den årliga ökningen. Dvs varje år det jagats så har vargstammen ändå ökat.... Detta systematiska överklagande är, som jag ser det, något annat än den samsyn som till synes uppnåddes i vargkommitténs åsiktsförklaring. I det sammanhanget kan det även påpekas att åsiktsförklaringen innebar att en organisation som uttryckligen är emot frilevande varg i sverige skrev under att de ställde sig bakom att det skall finnas livskraftiga stammar av varg i Sverige. Det var stort. Men saboterades effektivt, inte minst av SNF, WWF och Rovdjursföreningen.
Åsiktsförklaringen hälsades av många som ett viktigt första steg mot en bättre samsyn. Det var därför klokt av regeringen att göra det möjligt att fortsätta den knaggliga men nödvändiga vägen mot samförstånd i rovdjursfrågan genom att återstarta vargkommittén.
Därför är SNFs och WWFs önskan bara dimridåer och propaganda:
Vi hoppas därför att organisationerna som meddelat att de inte vill delta i vargkommittén kan tänka sig att ompröva sitt ställningstagande. Vi behöver sansade samtal om rovdjurens framtid i landet.Jag tror dock inte att SNF, WWF och Rovdjursföreningen reflekterar speciellt mycket över sin roll i haveriet. De tycker ju att de representerar det "goda" i konflikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar