Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 3 april 2015

Morfars far - en serie blogposter

Jag har inte mycket koppling till jakten via släktingar. Visst, svärfar jagade lite. Han brukade åka till värmland en vecka för att jaga älg. Sedan jagade han väl rådjur någon gång per år med några gamla skolkamrater. Jag var med en gång. Eftersom han hade låg frekvens på sin jakt fick jag överta några av hans vapen. Han hade för övrigt aldrig fler än tre.

Kikar man bakåt i min släkt får man gå ganska långt för att hitta någon som ägnade sig åt jakt. Ja vi får backa nästa 100 år till min morfars far Tor Jacobson. Han jobbade med skog. Och jagade

1921 var den drygt 30 år gamle Tor assistent hos överjägmästeren i Dalarnas distrikt. Var det månne då som han kom över detta gevär?

I julas fick jag två häften med Tors samlade tidningsklipp från åren 1931 och 1932. I artiklarna skriver han inte bara om virkespriser och skogsodling utan återkommer emellanåt till jakt och det vi idag skulle kalla viltvård. Jag kommer därför att under de kommande dagarna ha en serie artiklar där jag plockar fram guldkornen ur Tors produktion avseende jakt på 1930-talet, innan vi fick grunden till den jaktlagstiftnign vi har än idag. Trots det märks en modern syn i Tors beskrivning av jakt och viltvård. Man anar embryot till det vi har idag. Nu har jag itne kollat upp om Tor var inblandad i jaktlagstiftningens tillblivelse eller ej, men det märks att han umgicks i kretsar som var med och drev fram den.

1 kommentar:

  1. Intressant, efter vad jag förstår är denna "moderna" synen åtminstone sedan 1800talet, om man ser vad släktingar i enkla bondeförhållanden åstakommit i träskulpturer och liknande. De hade ju väldigt nära kontakt med djur. Även hos Linné och Kalm kan du ju notera en medvetenhet om djurens medvetande och känslor. Men acceptansen för olika öden var nog högre, antagligen för att livet kunde vara så hårt.

    SvaraRadera