Nyttiga idioter på SVT som går Djurens Rätts ärenden

I torsdags publicerades på SVT en artikel om predatorjakt. Själva poängen med artikeln var att viltvård i form av predatorjakt kan ske utifrån ett poängsystem. Ingressen löd:

Bland svenska jägare ökar en ny jakttrend i popularitet. Det är en tävling som går ut på att döda så många djur som möjligt under ett år – och för varje djur man lyckas skjuta får man olika poäng. Tävlingens regler är lika enkla som brutala: Flest poäng vinner.

 Artikeln är genomgående ett samtal/referat av Djurens Rätts ståndpunkter. I ett par korta kommentarer kommer en representant för jägareförbundet, Christina Nilsson Dag till tals:

– Det är väl ofta så om man inte känner till hur man jobbar med viltvård. Att man försöker göra en gemensam aktivitet för viltvård och att man gör det på här sättet är inte konstigt för oss som jagar. Vi har inga synpunkter på det, säger hon till SVT.

Djurens Rätt framhåller det moraliskt tveksamma i att poängsätta djur, de anser även att jaktetiken kan bli lidande. Personligen håller jag inte med. Att ha ett poängsystem är inte konstigt, det blir ett sätt att kunna jämföra viltvårdsinsatser genom att de kan viktas mot varandra. Är man intresserad av ett levande landskap med många djurslag och goda föryngringar vilket skapar ett överskott, en ränta, som vi kan plocka ut i form av ekologiskt kött, så behövs jakt på rovdjur av alla storlekar. Kråkfåglarna tar som bekant andra fåglars ungar och ägg men även harar. Grävlingen är duktig på att tömma markhäckande åglars bon, den äter även gärna de ungar den ramlar på. Mård, iller, mink går hårt åt fågelbestånden där de håller till. Räven är en hård predator på rådjur och hare. Så vill man som jägare med gott samvete ta ut lite viltkött bör man kompensera detta genom viss predatorjakt genom att man så att säga ersätter predaotorns jakt med sin egen. Svårare än så är det inte. Sedan finns det jordbruksskäl till att jaga inte minst grävling men det ligger lite utanför själva resonemanget.

Predatorjakten var på topp när skinnpriserna var höga samt när det fanns skottpeng på rovdjur. Därefter fanns det inte längre något utomstående incitament att jaga rovdjur. Den form av tävlingar som Djurens Rätt hänger upp sig på är ett sådant incitament, de bedrivs lokalt i jaktkretsar men även nationellt via tex Jaktjournalens rovdjurskampanj. Det är, tvärt emot vad Djurens Rätt påstår, inget nytt fenomen. Jag tror Jaktjournalen är inne på sitt tolfte år. Jägareförbundet har emellanåt kört kampanjer riktade mot tex kråkfågel eller räv. Så jag upprepar, det är inget nytt.

Svensk Jakts redaktör Martin Källberg reagerade hårt på SVTs artikel. Han skriver i en krönika:

Sveriges Televisions webbredaktion har idag givit god draghjälp åt jaktfientliga organisationen Djurens rätt, när man i en artikel tar sig an ämnet predatorjakt – och sprider felaktigheter. Syftet? Att svartmåla jakten och jägarna, kan man misstänka.

Källberg benar upp den journalistiska problematiken med artikeln i två punkter:
För det första saknar artikeln källa på uppgiften om att denna ”trend” skulle öka i Sverige, och det ligger nära till hands att misstänka varifrån SVT-journalisterna fått dessa ”fakta”.

För det andra är artikeln försåtligt uppbyggd, på så sätt att den sorts tävlingar som det uppges förekommer i USA antyds förekomma även i Sverige. Alltså tävlingar med ”prissummor på upp till flera hundra tusen kronor” och där det ”gäller att skjuta så många och så stora rovdjur som möjligt”.

Problemet är, som vanligt, att skadan redan är skedd. 12 timmar efter att artikeln publicerades och Djurens Rätt lade upp den på sin FB-sida hade den delats över 1000 gånger. När jag kikade på  kommentarerna efter ca 2 timmar så var där fullt av jägarhat, grova uppmaningar om att skjuta en jägare etc duggade tätt. Efter 12 timmar fanns där lite drygt 1000 kommentarer men de allra värsta hade tagits bort. Kvar finns en mängd våldsuppmaningar även om de grövsta sorterats bort. Några "mildare" exemepel som Djurens Rätt tydligen tycker är OK följer:

På jägareförbundets blogg uppmärksammas detta, denna märkliga människosyn i en bra blogpost med rubriken Mats, förklara för min dotter varför det är dags att skjuta mamma... För det är ju faktiskt det som kommentarerna innebär. Och när Mats ändå håller på att förklara så kan han ju göra det för min 8 åriga son med. Se honom i ögonen och berätta. För det är väl det som gör hatet möjligt. Att hataren aldrig ser sitt offer i ögonen utan alltid kan dölja sig bakom en skärm och ett tangentbord. Förevigt åtskild, men kanske bara 100 m bort.

Jag tycker att de som kommenterar på Djurens Rätts FB-sida borde stanna till och ägna 10 minuter av sitt liv åt denna geniala lilla film om näthat innan de skriver sin nästa kommentar: