Inatt åskade det ordentligt. Men inte över oss utan någon mil bort och väldigt högt upp. Allt lystes upp med jämna mellanrum och däremellan såg man stjärnorna.
Därför kunde jag inte sova. Låg vaken. Hörde gräshoppornas serenad. De spelade som besatta. Vände mig. Syrsorna tystnade. Rullade tillbaka efter en stund och syrsorna började igen.
Men...
Så kan det ju inte vara. Vände mig igen. Lyssnade noga. Ja. Där var de. Nästan helt dolda bakom min tinnituston i höger öra...
Jag vet inte hur länge till jag kommer att kunna höra syrsors serenad. Men en sak är säker. Jag kommer att fortsätta att skjuta och jaga med hörselskydd. Det finns ingen anledning att påskynda detta djävelskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar