Junilistan jagar jägarröster

Junilistan presenterade för en månad sedan sina namn inför EU-valet. Min bloggranne Cornucopia har gjort en genomgång av toppnamnen. Ett för jägare bekant ansikte, Helene Goudin återfinns en bit ner i listan, på en plats med tveksam valbarhet. Goudin fick många jägarröster, inte minst efter att ha gått ut hårt inför valet 2004. Kikar man på vad hon gjort så har hon haft ett engagemang som varit klart och tydligt. Hon vill att jakt i Sverige skall beslutas i Sverige utifrån svenska förutsättningar. Lokal adaptiv förvaltning kanske man kan kalla det. Hon varnade tex 2007 för att EU kommer att bli allt klåfingrigare avsseende jaktfrågor:

Samma år spred Junilistan en folder med budskapet att jaktfrågor skall avgöras lokalt.

Det är möjligt att Junilistan känt av konjunkturen, att EU-valet är iskallt vad gäller intresse från media och allmänhet, och att de därför valt att åter satsa på jägarna. För med en så stor grupp som jägarna är i ryggen och ett svagt övrigt valdeltagande så kan Junilistan göra ett rekordval. Åtminstone är det så man lite elakt kan tolka den debattartikel som publicerades i Jakt&Jägare idag. Eva Nissen, ett av de namn som står långt ner på Junilistans kandidatlista, som hade ett kort debattinlägg som lyder:

Marita Ulvskog, S, skräder inte orden när hon talar om ”idiotiska beslut” fattade av EU. Jag vill då bara påminna henne om vad som lovades svenska folket 1994: "Inte heller svenskarnas rätt att jaga kommer att förändras vid ett medlemskap. Eftersom EU har vissa jaktregler som skiljer sig från våra, togs frågan upp i förhandlingen. Det klargjordes då att EU-reglerna inte hindrar oss att fortsätta vår jakt på hittillsvarande sätt, vare sig det gäller fågel eller vilt."

Måste ha vetat
Ulvskog måste ha vetat att Sverige inte förhandlade till sig något formellt undantag för jakt, liksom inte heller för euron, eftersom hon satt i den regering som lät svenska folket tro att så skett. Det var idiotiskt. Junilistans linje har i tio år legat fast; vi har hela tiden sagt att EU är fel instans för jaktfrågor. När det gäller vargstammarna är de i huvudsak en fråga för Norge, Sverige och Finland. De är länder som har lätt att samarbeta och som av naturliga skäl har en likartad syn i rovdjursfrågor.

Hade kunnat fatta bättre beslut
Rimligtvis har behöriga svenska myndigheter en bättre kunskap om artbeståndet på lokal nivå och vilka åtgärder som är lämpliga för att upprätthålla detta än EU- kommissionen. I enlighet med närhetsprincipen (subsidiaritetsprincipen) borde politikområden som är knutna till jakten därför handhas av nationella eller regionala myndigheter i respektive medlemsland.
Med den långa och tunga meritlista hos Ulvskog som räknas upp kunde kanske ett bättre beslut ha fattats och verkställts för 20 år sedan, så hade vi sluppit att idag tala om att jaktfrågor inte är EU-kompetenta.

Nu handlade debattinlägget mindre om jakt än att kasta skit på en motståndare (S). Men det är åtminstone en start. Kanske bidrar det till att fler partier vågar gå ut med vad de tycker inför EU-valet. Det parti vars EU representanter kanske varit absolut sämst för jakten och jägarna är faktiskt (fp). I höstas var EU-kommissionär Cecilia Malmström (fp) i hetluften i samband med att hon gick ut med att EU vill skärpa vapenlagarna. Och detta utifrån ett mycket underligt underlag där kommissionen först gör en undersökning sm när den inte gav det svar som var önskvärt beställdes en ny som utformades så att svaret blev det önskade.

Summa summarum. I nuläget har i princip bara Junilistan börjat flirta med jägarkåren inför EU-valet. Inte någon speciellt avancerad flirt men med tanke på att de tidigare uppvisat ett genuint engagemang i jaktfrågor så kanske den som är röstberättigad, EU-kritisk och jaktintresserad borde ta sig en funderare på just Junilistan. Men det finns tid kvar för övriga partier att visa sina kort, så bestäm er inte än.