Det ena tornet är väldigt rudimentslt det andra "ombonat" med väggar och tak. Utställningen får väldigt ljumma recensioner. Recensenten fokuserar på att det är vardagsföremål som flyttats ur sitt sammanhang. Recensenten har en poäng i att jakttornet innebär väntan på något som kanske dyker upp, "en metafor för konstbetraktandets villkor?" skriver recensenten från kulturredaktionen.
Själv förundras jag över att recensenten inte läste in ett genusperspektiv i det hela. Inte minst som konstnären är Anna Ridderstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar