Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 20 februari 2014

Omkommen varg

I NA kan man för natten läsa:
Mellan klockan 18.07 och klockan 18.54 inträffade tre viltolyckor på olika platser i länet. Två rådjur och en älg kördes på.
- Vi fick även uppgifter om en påkörd varg på E18 vid Villingsberg senare på kvällen, berättar vakthavande befäl Kenneth Johannesson vid Örebropolisen.
Vargen omkom i krocken och var död när den hittades.
Ordvalen, omkom, är rätt intressant. Såhär står det i SAOL:

Ordet avser människor. Men det är inte något statiskt ord. I DN utreds ordets användning under 1900-talet på följande vis under rubriken Att omkomma är inte bara att dö:

Ordet kommer från tyskans umkommen, ums Leben kommen. Att komma om livet eller bli om livet - uttryck som fanns i äldre svenska - är att mista det.
Omkomma, säger Svenska Akademiens stora ordbok i en artikel från 1950, används om alla möjliga former av död som orsakas av någon form av förstörelse: olyckshändelser, mord, strid, umbäranden, vanvård …
I ordbokens språkexemplen nämns både krig och pestilens som omständigheter under vilka man omkomma, och i 1917 år bibelöversättning tänker den hotade David att han en dag ska "omkomma genom Sauls hand", det vill säga mördas.
Bibel 2000 däremot har formuleringen "falla offer för Sauls hand", och det speglar nog en allmän tendens att man inte i dagen språkbruk omkommer i ett mord. Men i äldre tid kunde man också komma någon om livet, det vill säga döda personen i fråga.
Det har uppenbarligen hänt något med bruket av omkomma. Det verkar som om verbet kräver en häftig död och med yttre orsaker. Man kan i dagens svenska omkomma i strid och raketattacker uppror och slagsmål och olyckor och naturkatastrofer och dödande hetta eller kyla men inte lika självklart i dödliga epidemier och inte i hostanfall och inte i utdragna lidanden, som vanvård eller försmäktande i fängelsehålor. Och hur häftigt ett mord än kan vara utfört är omkomma inte längre det rätta ordet för den som faller offer. Omkommandet har något tillfälligt över sig och är inte planerat.
Man omkommer också i eller vid det som orsakar döden: i eller vid en olycka, en strid, ett skeppsbrott, ett fall, en kollision, även om döden inte är ögonblicklig.
Omkommandet är knutet till olyckan, och man omkommer inte efter den. Mot denna språkliga regel syndas det ofta i medierna, där man möter formuleringar som "cyklist dödad efter krock med lastbil".
Man kan ligga och dö efter själva olyckshändelsen, men man kan inte ligga och omkomma.
Är man osäker på hanteringen av omkomma, förolyckas och avlida och inte kan stava till ljuta döden kan man tryggt hålla sig till och dödas.

Summa summarum. Ordet omkom är, precis som orden avrätta och mord, beteckningar förbehållna dödandet av människor. Att använda orden på djur förmänskligar djuren och totalt felaktigt då t.ex. termen mord är en straffrättslig term. Precis som att orden slakt är förbehållet djur såväl lingvistiskt som ur ett myndighetsperspektiv. Använder man det på människor förminskar man de det handlar om, vilket skedde i t.ex. 1930-40 talets Tyskland när det pratades om judar, zigenare, homosexuella och kommunister.

Använder man fel ord skapar man obehagliga undermeningar i det man skriver just genom själva ordvalet. Det man borde skrivit i NA är naturligtvis:
Vargen dog i krocken och hittades på platsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar