Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 6 november 2013

Grönt mot grönt och lite varg

I en ledare i Corren för halvannan vecka sedan utgår ledarskribenten från en debatt i Godmorgon sverige mellan Gustav Fridolin (mp) och Annie Lööf (c). Kampen handlar i mångt och mycket om landsbygden, förutsättningarna beskrivs med följande ord:
Båda partierna gör anspråk på att vara det gröna alternativet med stort G. Centerpartiet har traditionellt sett varit ett landsbygdsparti och är fortfarande starka bland lantbrukare. Även om partiets egen valanalys för 2010 visar ett tapp dessa områden är Gotland (14,64 procent) och Jämtland (12,8) fortfarande partiets starkaste fästen. Centern stärktes något i storstadsområdena, men är partiets svagaste. I Malmö fick C blott 2,84 och i Göteborg 3,82 procent.
För Miljöpartiet är situationen den omvända. I senaste valet fick partiet flest riksdagsröster i Stockholm (12,22 procent) och Göteborg (10,71). Också i Malmö är MP starka (8,79). De som tror minst på MP bor i Norrbottens (5,26), Jönköpings (5,28), Blekinges (5,28) och Västernorrlands län (5,47).
Sedan kommer något som fick Svenska Rovdjursföreningen att gå i taket (min kursivering):
Det är uppenbart att MP står för stadsbornas gröna samvete, medan Centern bättre förstår sig på landsbygdens frågor. I viktiga sakfrågor som skatt på drivmedel och handelsgödsel, licensjakt på varg, strandskydd och gårdsförsäljning av alkohol ställer sig C på landsbygdens sida medan MP gör tvärtom
Svenska Rovdjursföreningen inkommer såklart med en debattinlaga till corren. Den publicerades i förrgår. SRF väljer att utgå ifrån en SIFO-undersökning:
Därför blev jag lite besviken när jag såg att Maria Björk Hummelgren tycks tro att vargen upplevs som ett stort problem av landsbygdsbefolkningen. Detta är vad jägarorganisationerna alltid velat få oss att tro. Sifo ställde nyligen frågan till boende på landsbygden "Vilka av följande faktorer påverkar din vardag mest negativt?" Åtta faktorer angavs och man kunde välja mer än en. Resultatet blev: kollektivtrafikens tillgänglighet (39 procent), täckningen för bredband och mobiltelefon (38), standarden på vägar (32), tillgång till butiker och annan service (25), arbetsmarknaden (16), tillgången till skola, sjukhus och omsorg (12) och tillgången till bensinmackar (10). På sista plats kom förekomsten av björn, järv, lo eller varg (6 procent).
Ledarskribenten svarade direkt. Ett mycket bra och relevant svar vars inledning lyder:
Den Sifoundersökning som Björn Ljunggren hänvisar till har ställt problemet med varg och andra rovdjur i relation till stora, omfattande samhällsproblem. Att jämföra kollektivtrafik, arbetsmarknad och grundläggande samhällsservice med rovdjursfrågan blir lite som att jämföra äpplen med päron. Självklart är inte vargen ett lika stort problem, relativt sett. Det innebär dock inte att förekomsten av varg och de problem med rivna djur och annan oro som den orsakar, ska viftas bort som trivialiteter
 För det är just det, landsbygdens oro måste tas på allvar. Både vad gäller livsnödvändigheter som livskvalitetsfaktorer. Stora oberoende undersökningar (tänker specifikt på SOM-institutets Riks-SOM) med stor bredd visar entydigt att varg och rovdjur upplevs som ett stort problem på landsbygden även om det såklart finns många som inte upplever det på detta vis. Innan SRF och andra värnarorganisationer börjar ta detta på allvar så kommer man aldrig att kunna komma till något som ens liknar en parodi på samförstånd. Lättare är det såklart i andra frågor och därför glädjer jag mig åt att SNF, WWF, Jägareförbundet, Våtmarksfonden mfl ryter till mot Regeringens planer att ta bort subventionerna för restaurering av våtmarker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar