I en ledare i
Corren för halvannan vecka sedan utgår ledarskribenten från en debatt i Godmorgon sverige mellan Gustav Fridolin (mp) och Annie Lööf (c). Kampen handlar i mångt och mycket om landsbygden, förutsättningarna beskrivs med följande ord:
Båda partierna gör anspråk på att vara det gröna alternativet med
stort G. Centerpartiet har traditionellt sett varit ett landsbygdsparti
och är fortfarande starka bland lantbrukare. Även om partiets egen
valanalys för 2010 visar ett tapp dessa områden är Gotland (14,64
procent) och Jämtland (12,8) fortfarande partiets starkaste fästen.
Centern stärktes något i storstadsområdena, men är partiets svagaste. I
Malmö fick C blott 2,84 och i Göteborg 3,82 procent.
För
Miljöpartiet är situationen den omvända. I senaste valet fick partiet
flest riksdagsröster i Stockholm (12,22 procent) och Göteborg (10,71).
Också i Malmö är MP starka (8,79). De som tror minst på MP bor i
Norrbottens (5,26), Jönköpings (5,28), Blekinges (5,28) och
Västernorrlands län (5,47).
Sedan kommer något som fick Svenska Rovdjursföreningen att gå i taket (min kursivering):
Det är uppenbart att MP står för stadsbornas gröna samvete, medan
Centern bättre förstår sig på landsbygdens frågor. I viktiga sakfrågor
som skatt på drivmedel och handelsgödsel, licensjakt på varg,
strandskydd och gårdsförsäljning av alkohol ställer sig C på
landsbygdens sida medan MP gör tvärtom
Svenska Rovdjursföreningen inkommer såklart med en
debattinlaga till corren. Den publicerades i förrgår. SRF väljer att utgå ifrån en SIFO-undersökning:
Därför blev jag lite besviken när jag såg att Maria Björk Hummelgren
tycks tro att vargen upplevs som ett stort problem av
landsbygdsbefolkningen. Detta är vad jägarorganisationerna alltid velat
få oss att tro. Sifo ställde nyligen frågan till boende på landsbygden
"Vilka av följande faktorer påverkar din vardag mest negativt?" Åtta
faktorer angavs och man kunde välja mer än en. Resultatet blev:
kollektivtrafikens tillgänglighet (39 procent), täckningen för bredband
och mobiltelefon (38), standarden på vägar (32), tillgång till butiker
och annan service (25), arbetsmarknaden (16), tillgången till skola,
sjukhus och omsorg (12) och tillgången till bensinmackar (10). På sista
plats kom förekomsten av björn, järv, lo eller varg (6 procent).
Ledarskribenten svarade direkt. Ett mycket bra och relevant svar vars inledning lyder:
Den Sifoundersökning som Björn Ljunggren hänvisar till har ställt
problemet med varg och andra rovdjur i relation till stora, omfattande
samhällsproblem. Att jämföra kollektivtrafik, arbetsmarknad och
grundläggande samhällsservice med rovdjursfrågan blir lite som att
jämföra äpplen med päron. Självklart är inte vargen ett lika stort
problem, relativt sett. Det innebär dock inte att förekomsten av varg
och de problem med rivna djur och annan oro som den orsakar, ska viftas
bort som trivialiteter
För det är just det, landsbygdens oro måste tas på allvar. Både vad gäller livsnödvändigheter som livskvalitetsfaktorer. Stora oberoende undersökningar (tänker specifikt på
SOM-institutets Riks-SOM) med stor bredd visar entydigt att varg och rovdjur upplevs som ett stort problem på landsbygden även om det såklart finns många som inte upplever det på detta vis. Innan SRF och andra värnarorganisationer börjar ta detta på allvar så kommer man aldrig att kunna komma till något som ens liknar en parodi på samförstånd. Lättare är det såklart i andra frågor och därför glädjer jag mig åt att
SNF, WWF, Jägareförbundet, Våtmarksfonden mfl ryter till mot Regeringens planer att ta bort subventionerna för restaurering av våtmarker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar