Rubriken är missvisande. Jag har inte skjutit några fasaner för Essa däremot har hon hittat sina första fasaner....
Vi halv fyrasnåret igår tog jag en paus i arbetet och gick ut en sväng med Essa. Vi gick in i fårens sommarhage. Där for hon runt som ett sträck. Uppenbarligen mycket spring i benen. När hon sprungit av sig forcerade vi staketet i nordändan av hagen och styrde kosan ut på en våtmarksäng som inte slagits på ett par år. Däremot har jag hållit efter slyet med röjsåg.
Först for Essa runt i full fart där också. I och för sig systematiskt i en solfjäderform ut från mig. Hon höll sig i de torrare partierna. Plötsligt for det upp en fasantupp precis där hon sprang. Essa löpte efter men tappade bort tuppen ganska fort. Hon sprang vidare. Och stötte en fasanhöna på samma vis. Nu insåg hon att hon kanske borde hia sig lite så hon började vädra.
Och gick på en fasantupp till. Denna gång stramade hon upp sig i sisådär fem sekunder innan hon reste den. Hon kom tillbaka till mig och rapporterade. Svansen for fram och till baka som en elvisp. Jag berömde och hon sökte vidare.
Eftersom jag såg ungefär var den första tuppen landade så styrde jag så sakterliga oss åt det hållet. Och visst. Efter ett tag stramade Essa upp sig framför två småbjörkar. En liten rörelse och upp for fasantuppen.
Kanske skulle jag skjutit. Jag var redo. Men samtidigt, hon gjorde mest en antydan till stånd. Och hon är bara 6,5 månader. Det jag var glad över var att polletten börjat falla på plats!
Nu vart det inga bilder för det regnade rätt ordentligt. Och med tanke på det var det ju duktigt av Essa att få vittring av åtminstone två av fåglarna!
Va kul! Grattis!
SvaraRadera