Sedan plockade jag fram grytrevolvern och sköt mården.
Kan det ha varit samma en som hade ihjäl mina fasaner i förra veckan? Det skulle inte förvåna mig eftersom jag efter den incidenten flyttade fram inte mindre än tre fällor som nu står på olika sidor om fasanvoljären och det var i en sådan denna mård gått.
Hur som helst så hämtade jag i alla fall ut grytrevolvern för mindre än två veckor sedan. Då hade licensen behandlats av polisens tillståndsmyndighet i nästan precis sex månader! Revolvern är en gammal men välvårdad slitvarg, en Reck m/12. Inspirerad av klassikern Colt Peacemaker men tillverkad i västtyskland på 1980 talet och med en trumma som blott rymmer ett skott. Jag fick, vilket är underligt för västra götalands del, en livstidslicens på vapnet. Polismyndigheten i västra götaland är annars förtjusta i att ge 5 eller till och med 3 års licenser på enskotts revolvrar för avlivning av fällfångat vilt och grytjakt. Min granne har en identisk revolver med till att börja med 3-års licens och nu 5-års licens. Men den senaste licensen fick han kämpa ordentligt för att få igenom. Det krävdes överklaganden i flera instanser innan han fick rätt. Polismyndighetens licensgivning är med andra ord synnerligen godtycklig inte bara mellan olika län utan även inom samma län.
När vi nu åter är inne på vapen och licenser så kan jag bara rekommendera en nyligen publicerad artikel på Svensk Jakts nätsida.
1973 övergick hanteringen av vapenärenden från länsstyrelserna till Rikspolisstyrelsen. Syftet var att tillse att det skulle ske en unison tillämpning av lagen, oavsett vilket län den sökande var bosatt i.Idag kan vi konstatera att polisens licenshandläggning är extremt godtycklig och helt beroende av var den sökande är bosatt. Skillnaderna mellan olika län samt den långa handläggningstiden har fått JO att efter en rad anmälningar ta tag i frågan och starta en granskning.
Ja det var säkert den!! Bra jobbat!
SvaraRadera