Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 27 september 2013

EU och jakt - ett ökande problem

Jag upplever att EU i allt högre takt blir ett större och större problem för vårt jaktutövande. Jag tror inte att någon anade i vilken mån EU skulle krypa in och påverka saker och ting på olika nivå när vi för sisådär 20 år sedan röstade om att ansöka om medlemsskap.

En av de första saker som dök upp var morkullejakten. Den och annan jakt på fågel är något som definitivt är problematisk, detta faller tillbaka på fågeldirektivet. Som jag förstår det är det lätt att klassa fåglar som hotade men destu svårare att omklassificera dem som o-hotade. Att vi inte har allmän jakt på korp och storskarv i Sverige är två exempel på hur absurt systemet är.

Blyfrågan är något som legat och bubblat i många år nu. Personligen har jag svårt att acceptera att metalliskt bly skall vara så farligt som det påstås. Att jag tycker så hänger samman med att jag ofta hanterar blyföremål som varit exponerade i västsveriges sura jordar i hundratals, ibland tusentals, år. Dessa föremål är generellt sett extremt välbevarade. Där finns en mikrometertjock beläggning av oxiderat bly, därutöver är det intakt. Så att fasa ut bly i ammunition innan det finns fullgoda kostnadseffektiva alternativ är jag väldigt skeptisk till. Men visst, vi kan och bör minska vår blyanvändning. Jag gör det genom att till några av mina vapen välja kopparkulor, men detta är som sagt inte alltid ett alternativ.

Att EU påverkar möjligheten att bedriva jakt i när det kommer till reglerna kring rovdjursförvaltning är vid det här laget allmänt känt. Men det jag har så svårt att få in i min hjärna är att man i så ytterligt ringa utsträckning vill se konsekvenserna (socialt och biologiskt) av den linje som drivs från EUs sida.

Jordbrukspolitiken påverkar hela vår landsbygd och vår livsmiljö. Hur den sköts när Sverige skall tillämpa EUs direktiv och önskemål lämnar ibland en del övrigt att önska. Jag orkar för närvarande knappt med att tänka på det men kan framhålla att jag valt att driva vår gård utan stöd. Jag ser ingen anledning till att binda upp mig i de förpliktelser som det innebär om man väljer att teckna stödkontrakt. Jag vill ha ryggen fri och jag vill kunna vara dynamisk i bruket av gårdens marker utan att något tvärvillkor gör mig återbetalsningsskyldig.

EU verkar för närvarande undersöka möjligheten att skärpa reglerna kring legalt vapeninnehav. Jag har sett flera oberoende tecken på detta och jag väljer att tolka vapenutredningens förslag från i vintras som ett led i att tillämpa denna EU linje på det svenska vapeninnehavet.

Givetvis finns det fler saker av relevans, både som jag känner till och som jag missat. Men denna ytliga genomgång visar, om inte annat, att det är viktigt att vi jägare arbetar internationellt. Att vi försöker påverka sakernas utveckling i en riktning som inte är negativ för oss, helst det motsatta. För att detta skall kunna ske är det viktigare att vi kämpar för att t.ex. de stora rovdjuren skall kunna förvaltas genom jakt än att bråka inbördes i jägarleden kring hur många rovdjur som skall få finnas. För om vi bråkar inbördes är fältet fritt för de som arbetar i motsatt riktning, de som arbetar för orimligt stora rovdjursstammar.Av samma anledning är det viktigt att jägarna lierar sig med skytterörelsen och gör allt för att skärpningar i vapenlagstiftningen nationellt och internationellt inte går ut över legala vapenägare utan bara riktar udden mot kriminellt vapeninnehav. För det gamla visdomsordet Enade vi stå, söndrade vi falla, är nog så relevant för oss.  
Nu.
Idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar