Enade vi stå splittrade vi falla - om jaktens framtid

Det finns en stor mängd hot och faktorer som just nu ligger i fatet vad gäller jakten och möjligheterna att utöva jakt i Sverige. Några exempel:

• Vapen och vapenutredningen. Inskränkningarna som föreslås i vapenutredningen drabbar inte jägare i första hand men sätter en inskränkande agenda. Polisen har redan nu på flera håll skärpt sin tillämpning av lagstiftningen högst påtagligt, t.ex. kan nämnas att det idag krävs motivering för extra pipset/pipor, det gjorde det inte förut eftersom de inte räknades in i vapengarderoben. Kraven för att få licens på ett sjunde jaktvapen eller enhandsvapen är extremt högt satta och godtyckligt tillämpade. Därtill kommer det faktum att många av våra polismyndigheter har en löjligt lång handläggningstid på vapenlicensärenden. Om det vapenutredningen föreslår går igenom och blir lag så öppnar det upp för omfattande inskränkningar i fråga om vapen i framtiden, inte minst blir retroaktiv lagtillämpning något som införs.
• Jaktlagsutredningen. Jaktlagen är nu under utredning och tanken är att den skall skrivas om från grunden och bli modern. Avseende detta arbete finns det många som försöker påverka utgången, inte minst jaktfientliga krafter.
• Vargstammen. Vargstammen i sverige är större än på minst 150 år. När naturvårdsverket skriver: "Enligt de senaste inventeringsresultaten från vintern 2012/13 har vi cirka 350 vargar i Sverige." Så vilseleder man media och befolkning, vargstammen är minst 20% högre om man räknar in de valpar som kommit under våren. Sedan har vi problemet med att alla skyddsjaktsbeslut blockeras av krafter som inte akn tänka sig någon form av jakt på varg under några som helst omständigheter. Att små intressegrupper så totalt kunna obstruera förvaltningen av vargstammen känns oerhört märkligt, inte minst för de som påverkas av vargens närvaro. Att sverige tillåts förvalta vargarna och de övriga stora rovdjuren efter egna prioriteringar är oerhört viktigt.

Det var tre stora frågor. Det finns fler (t.ex. blyfrågan), men det räcker med tre just nu. Alla dessa frågor kräver stort arbete och allra helst en enad front från jägarkårens sida. I Danmark var jägarna radikala för drygt 20 år sedan. De insåg att man genom att samarbeta och visa upp en enad front kunde komma längre än genom splittring och små grupperingar. Man såg förbi skillnaderna och tog fasta på likheterna och slog helt enkelt samman tre små jägarorganisationer och bildade en stark gemensam. I Svensk Jakt från början av 1990-talet kunde man läsa:

I Sverige ser vi motsatt utveckling. Vi hade två förbund, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund, det sistnämnda med en nollvision för varg. Av för mig mycket dunkla anledningar (kanske prestige) har det dykt upp en utbrytarfraktion ur Jägarnas Riksförbund, en organisation som kallar sig Jägarförbundet Rädda Jakten som bland annat vill ha ännu färre vargar än Jägarnas Riksförbund..... Det är en olycklig utveckling. Det kommer att leda till att vi framstår som splittrade och oeniga med följden att möjligheterna till meningsfull jakt kan komma att påverkas i framtiden. Det jag tror är bästa chansen för jägarkåren att behålla nuvarande positioner eller till och med stärka dem är att stå enade samt bara driva realistiska krav i de viktigaste frågorna!