Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 30 augusti 2013

Statistik över jaktbrott - så konstigt så

Vi har ett system som är o-bra över hur brottsstatistik hanteras. Problemet är väl egentligen inte statistiken i sig utan hur den hanteras av media och vilken bild som allmänheten får. För att statistik skall fungera så behöver den förklaras.

Till exempel så hittades för ett tag sedan ett kadaver i anslutning till Rialareviret. Inledningsvis trodde amn att det var en tjuvskjuten varg, det hela anmäldes och hanterades som grovt jaktbrott till följd av detta. Men sedan kom det fram att det fanns ett chip vid kadavret, ett sådant man ID-märker hundar med. Nackdelen var att det inte var registrerat hos vare sig SKK eller Jordbruksverket. Hur som helst. Nu har det fastställts att det faktiskt var fråga om en hund och inte en varg. Här skall man veta att APU tidigt gick ut och sa att man hade starka misstankar om vem som dödat och grävt ner en varg där, så mycket för deras trovärdighet. Såhär skrev en APU-are på FB om det hela:
De flesta inom varghatar o värnar grupper känner stor säkerhet i vem som gjorde det. Polisen har också fått de tips om vem som kan ha gjort detta och mot flera andra vargar i Riala. En känd rabiat rovdjurshatare som skrämmer sina vargvärnande och boskapsägande grannar.
Men, viktigt att bevisen finns så att han kan få så tufft straff som möjligt. Borde finnas kulor eller hagel i kroppen som, om ansträngningar görs, borde kunna bindas till den de flesta tror är skyldig.
Jag kommer INTE nämna namn.
Jaha, men det var ju ingen varg. Det var en hund. Men tro inte att det kommer någon ursäkt från APU-arna för det.

 Men samtidigt kvarstår siffran i statistiken, för där gjordes en anmälan och en förundersökning inleddes. Bara för att man nu har en förklaring så försvinner inte siffran när man diskuterar ANMÄLNINGAR om grovt jaktbrott. Så det intressanta är hur stor andel av jaktbrotten som konstateras vara just jaktbrott och inte går att förklara på naturlig väg.

Sedan har det under senare tid dykt upp en mängd nyheter om att jaktbrotten ökat sedan 2010. Lokalt är siffrorna så höga som 20%. Gemene man tror antagligen att det är jägare och varghatare som är i farten. Men si det är det inte. Det finns åter igen en förklaring till varför statistiken. Och den är enkel:
Från och med 2010 måste man polisanmäla om man krockat med vilt, vilket gör att trafikolyckor med vilt, där föraren smiter från olycksplatsen, räknas som jaktbrott.
Ergo, missar du att ringa in att du krockat med ett rådjur begår du ett jaktbrott. Om du ställs inför rätta och fälls döms du i de flesta fall till varierande bötesbelopp. Siffror som 10.0002.000 samt 40 dagsböter har nämnts. Så den intressanta frågan är egentligen inte om jaktbrotten har ökat utan hur jaktbrottsstatistiken ser ut borträknat viltolyckor. Sedan får många det att låta som att det är stora rovdjur inblandade i lejonparten av jaktbrotten, det är det inte. Oftare handlar det om en älg eller annat vilt som ramlat på fel sida en jaktmarksgräns och sedan släpats tillbaka in på "rätt" område. Så, det intressanta är åter igen den relevanta statistiken för det man är ute efter att belysa. Men så fungerar inte media idag. Media idag lever under andra förutsättningar vilket detta citat från en äldre blogpost visar:
Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt. Kommersialiseringen och ekonomismens primat råder i varje por av samhället. Public servicekommittén lade fram sitt betänkande i september förra året. Dess förslag innebär, med rimliga ekonomiska antaganden, att Sveriges Radio fram till 2019 ska spara bort 200 journalister.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar