Rävens dvärgbandmask - läget och en fundering

I morses publicerade Jaktjournalen en nyhet om att det är få som skickar in prover på rävbajs för analys efter dvärgbandmask. Källan uppges vara P4 Uppland, jag blev nyfiken och försökte följa upp nyheten men hittade bara gamla nyheter, bland annat denna:



Den kändes ungefär 8 veckor för gammal. Så jag gick in och letade sida för sida på P4 Uppland och hittade tillslut denna nyhet:

Insamlingen av rävspillning som Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA i Uppsala uppmanat till för att få koll på den fruktade dvärgbandmaskens utbredning fortsätter att gå trögt.

Samlandet har varken lockat jägare eller privatpersoner och bara knappt hälften av de proverna som har begärts har kommit in till SVA. Men som det ser ut just nu så är förekomsten av smitta väldigt låg.

Det som är lite lustigt är att man verkar ha bestämt sig för att det är jägarnas ansvar att bajsproverna skicks in. Det gör mig lite besviken. Så jag gick på skoj in på Naturskyddsföreningens hemsida för att se om jag kunde söka fram någon information där, eller kanske något upprop att samla in prover. Jag fick en enda träff, en fråga om mårdhundar som indirekt berörde dvärgbandmasken. Det känns lite ynkligt, men samtidigt symptomatiskt. När det kommer till praktiska insatser, att göra en fysisk insats i vår natur visar detta exempel att Naturskyddsföreningen kommer till korta. I detta fall är det Jägareförbundet som har huvudansvaret för insamlingen men det hindrar faktiskt inte att Naturskyddsföreningen också gör en insats. Eller struntar man i frågan? Det man gör är framför allt pappersarbete och lobbying, och det är man bra på. Men är det rätt saker man gör? Borde man inte kunna agera lokalt OCKSÅ? Kikar man på Nasturskyddsföreningens hemsida så ser man något intressant. Under fliken "vad kan du göra" så finner man följande struktur:

När man skall engagera sig så ger SNF sex alternativ, fyra av dem handlar om att man skall ge, eller på annat sätt ordna fram, pengar till SNF! De upprepade samtalen om man inte ville ge dem månadsgåvor var en av anledningarna till att jag gick ur, det och att man saknade ett lokalt (och i många fall nationellt) perspektiv var anledningen till att farsan gick ur. Åter till SNFs hemsida och hur man kan engagera sig. En del flikar (se bilden ovan) handlar om folkbildning, hur man som konsument kan välja varor med mindre miljöpåverkan men de egentliga uppmaningarna att gå ut och göra något praktiskt i naturen saknas.

Det må vara hur det vill med SNF, men faktum är att alla insatser som går att uppbringa behövs om vi skall få bra koll på läget vad gäller dvärgbandmasken. Kikar man på tabellen över insamlade prover för rävens dvärgbandmask blir man lätt lite bekymrad:

Nu skall jag inte slå mig för bröstet och påstå att jag är så djävla duktig. Jag har ju inte skickat in ett enda prov. Denna gång vill jag tillägga. Jag skickade in skjutna rävar när de efterlyste sådana så något har jag allt gjort.

Här finns instruktioner och här finns provblanketten. Spontant funderar jag dock på om de exakta koordinaterna är helt relevanta, borde det inte räcka med att man anger vilken kyrksocken provet är taget i? Räven håller sig under sin livscykel inom ett inte allt för stort område, sällan vandrar ens hanarna längre än 10 km från sin födelseplats även om undantag finns....