Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 19 augusti 2013

Pürsch i dagarna tre

Nu är helgen över. Den innebar tre dagars jakt på två fundamentalt olika marker. Jag låter ett gäng kommenterade foton illustrera det hela. Inledningsvis var jag på en ö i norra Bohuslän och sedan på hemmamarken:
Dag 1: Upp tidigt. Efter någon timme kom ljuset. Satt inledningsvis stilla vid en av de få inägorna på marken ute på ön. Lockade lite med en butolo blatter. Inga reaktioner. Så efter ett tag valde jag att smyga istället. Har svårt att sitta still allt för länge.
Många grävlinggryt finns det på ön. Hade det inte varit för alla rötter så hade skalgruset varit lättgrävt.....
Båttrafiken är avsevärt mycket mindre nu än för två veckor sedan då vi var på ön senast. Men en och annan segelbåt for ändå förbi. Konstigt att området lever upp intensivt under två sommarmånader för att sedan vara så lugnt och stilla.
Dagens andra pass blev också smygjakt. Denna gång ut på en svår udde, sisådär 20 ha stor. Den består av höjder, hälleberg, åtskilda av tätbevuxna sprickdalar. Helt omöjligt för smygjakt, men med stor potential för rådjursjakt med terrier frammåt hösten....
Som sagt, sprickor, höjder och stup. Naturliga barriärer som förhindrar effektiv smygjakt men som samtidigt kommer att styra flyende drevdjur väldigt effektivt!
Några gamla igenvuxna ängar består av täta enebusksnår, andra av asp och al.
Dag 2-3: Vid lunchtid på lördagen hängde jag bössan, sedan for vi hem. Det skulle bli väldigt dåligt väder i området på söndagen, och det är inte kul att köra öppen motoreka i regn och kuling över öppet hav.
Lördagkvällen lades på skyddsjakt på vildsvin. Kom aldrig till skott men skrämde bort både gris och grävling från havreåkern. Söndagmorgonen, inga rådjur men väl ett par dovhjortar, spetsar. Definitivt något att smyga på i september.
Jag försökte jobba en del på att locka in en bock. Det har inte funkat, inte heller för någon annan i laget. Brunsten verkar över på både hemmatrakten och på min ö-mark. Nåja, köttet blir ju bättre efter brunsten. Egentligen skulle man vänta ett par veckor med att skjuta en bock, de måste få tillfälle att återhämta sig. Nu är de ofta lite slitna och magra.
Söndagens sista pass. Mest smygjakt men här har jag klivit upp i ett torn för att få lite översikt. Ett par minuter senare kom regnet så då smög jag in i storskogen i bortre änden av bilden. Vidare ut i veteåkern som man anar i bildens övre högra hörn. Där kom jag till slut till skott på en....
...grävling. Jag såg henne, en ung gylta, på drygt 200 m håll och började smyga in. Men där dök upp en råget emellan oss. Geten betade sig frammåt medan jag smög. Hon anade mig men brydde sig inte nämnvärt. När jag väl var i bra skottläge, kanske 70 m från grävlingen, så stod geten bara ett par meter från grävlingen. Jag såg till att hon var fri och lät kulan gå. Grävlingen stöp på plats medan geten hoppade  till och rusade 20 m. Sedan stannade hon och såg sig om. När jag repeterade in en ny patron sprang geten sin väg. Jag gick fram till grävlingen som jag kunde konstatera var stendöd. Skjuten rakt i hjärtat. Den var ganska liten, antagligen lite drygt 4 kg (halva Missans vikt). Bara att konstatera att vi har väldigt gott om grävling, detta var säsongens 4:e.

3 kommentarer:

  1. Vet inte om jag kommenterat det här inlägget redan...jag trodde det iallafall. Du har verkligen kommit igång med jakten :) Kul med grävlingen, här är det sällan man hör nån som skjuter grävling, de blir mest överkörda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske försvann kommentaren i cyberrymden? Hittar den inte inne på bloggens baksida.

      ur som helst, tack. Och vad gäller grävling så har det blivit fyra hittills i år. Handlar som vanligt om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Och just nu rör jag mig ute mycket på kvällarna med bössan på axeln.

      Radera
    2. Trafik är för övrigt den främsta dödsorsaken för dne svenska grävlingstammen.

      Radera