Mer kritik mot vapenutredningen...

Vi har under de senaste dagarna kunnat se hur ytterligare kritik riktats mot vapenutredningen. Krasst sett är det bara från visst myndighetshåll som utredningens förslag fallit i god jord, men inte ens där fullt ut... Härom dagen såg vi hård kritik i DN. Denna fångades upp och utökades i en ledare i högertidningen Barometern. Intressant eftersom utredningen är beställd av en högerregering, men det hjälps ju inte då den skjuter fullständigt över målet. I ledaren i Barometern skrivs bland annat:

Rent konkret föreslår utredningen att högsta straffet för grovt vapenbrott ska höjas från fyra till sex år och ges beteckningen synnerligen grovt vapenbrott. Så långt är det bra.
Men samtidigt ska tillvaron försvåras för jakt-, vapen- och skytteklubbar. En ny och strängare kontroll ska införas där klubbarna först ska ”auktoriseras” för att sedan kunna få tillstånd att handskas med vapen. Man kan verk­ligen undra varför. Vapen som kommer i omlopp genom ­godkända skytteklubbar hamnar extremt sällan i brottsliga sammanhang, som Erikssons debattinlaga påvisade.
Problemen som föreligger i utredningen är alltså flera. Dels blandas illegal vapenhantering samman med legal; med ”hårdare tag” mot illegala vapen som täckmantel försvåras till­varon också för jägare, sportskyttar och vapensamlare. Dels görs en svårmotiverad koppling mellan legala vapen och våldsbrottslighet, en koppling som är ytterst svag. Det är över huvud taget märkligt att en utredning som föreslår strängare straff för grova vapenbrott också befattar sig med att dra åt snaran kring laglydiga vapeninnehavare. Det är två helt olika världar.
Däremot är det viktigt att påpeka att skjutförmåga inte bara är en privatsak. Skytteklubbar har alltid lockat till sig till exempel poliser och reservofficerare som därigenom har kunnat?upprätthålla sin skjutskicklighet.
Den ökade gängkriminaliteten måste bekämpas, precis som annan organiserad brottslighet som (bland annat) befattar sig med skjut­vapen. Men för att uppnå dessa syften finns det många sätt som är bättre än de föreslagna. Skärpningen av straffet för vapenbrott är ett, bättre gränskontroller ett annat. Men att blanda samman dessa kriminella element med skötsamma vapeninnehavare är ett oskick.

För att spä på kritiken ytterligare kunde vi i gårdagens DN se följande insändare:

I insändaren konstateras det att man har använt...

tio månaders dyrbar tid till att utreda en problemfri verksamhet, samtidigt som man helt struntat i det stora bekymret som kriminellt vapenbruk utgör i samhället. Rimligen borde all denna arbetstid ha ägnats åt det som är det stora problemet, nämligen insmuggling och bruk av illegala vapen.

Efter att ha scannat av nyhetsflödet sedan februari då utredningen presenterades har jag inte lyckats finna några som fullt ut stödjer utredningens förslag. Den mest positiva kommentaren som jag hittills hittat i media är i NT och jag tillåter mig citera delar av ledaren, har kursiverat några delar som jag tycker är viktiga:

I grunden är utredningsförslaget klokt. Fokus ligger på bekämpandet av kriminellas nyttjande av illegala vapen. Tyvärr har utredaren också gett sig in på den legala hanteringen av vapen. Förslaget att förbjuda helautomatiska vapen för sportskytte, kan ses som logisk eftersom den delen av skytterörelsen är begränsad och den typen av vapen bör vara enbart för militären.
Förslaget på förnyade licenser vart femte år för halvautomatiska vapen är dock svårbegripligt. Antingen har man en licens eller inte. Däremot borde man kanske öka samarbetet mellan exempelvis vården/psykiatrin och polisen när det gäller sjuka personers möjlighet att behålla licens för vapen. En svår balansgång som tyvärr fungerar mindre bra i dag.
Att förbjuda större gevärsmagasin än fem skott är förvisso inte orimligt, med tanke på att det inte finns vare sig jaktmässiga eller sportskyttemässiga skäl för att ha större magasinskapacitet. Däremot är vore det onödigt byråkratiskt och sannolikt dyrt att införa licens på magasinen.
I grunden borde hela vapenlagstiftningen handla om att bekämpa brottsligheten, förhindra inflödet av illegala vapen och i möjligaste mån har en rimlig vapenkontroll över de legala vapnen. Mycket av det Doris Högne Rydheim föreslår verkar logiskt, fokus ligger rätt och träffbilden är acceptabel. Justitieminister Ask borde plockar russinen ur utredningskakan gå vidare med skarp lagstiftning på området.

 I stort sett ingen instans, utöver Polisen, är nöjd med förslagen kring de legala vapnen. Har politikerna minsta fingertoppskänsla så släpper de alla utredningens förslag som behandlar legala vapen och behåller staffskärpningen för illegalt vapeninnehav!