Det rovdjursutredningen försummade

För ungefär ett-och-ett-halvt år sedan såg rovdjursutredningen dagens ljus. Ett av uppdragen till utredningen var att göra en konsekvensanalys av rovdjurens närvaro i det svenska landskapet. Detta ignorerades eller kanske snarare förenklades och vinklades hårt av utredaren. Jag skrev i mitt remissvar bland annat:

Den socioekonomiska analysen har stora brister, fler faktorer hade behövt belysas och vissa resonemang är bristfälliga.

Detsamma kan sägas om biologiska konsekvenser av att återinföra stora rovdjursstammar i den svenska naturen, jag skrev:

När man diskuterar mål och förvaltning av våra rovdjursstammar finns det en del biologiska konsekvenser man måste väga in. Jag tar upp några saker som jag anser borde ha berörts i utredningen för att den skulle fått större tyngd

Dessa problem har en grupp fristående intressenter nu tagit fasta på. Man har helt enkelt gjort den konsekvensanalys som Rovdjursutredningen borde ha gjort. Man har vågat sätta siffror och göra beräkningar på sådant som Rovdjursutredningen valde att blunda för, kanske av politiska skäl kanske för att det är både svårt och kontroversiellt. Konsekvensutredningen har tagit namnet "brukardokument" och en stor mängd organisationer ställer sig bakom det dokument Roger Engstrand, Karl Hedin, Jesper Jönsson, Kjell  Lennartsson, Thomas Ekberg och Anders Runnérus sammanställt. Mer information om dokumentet hittar ni t.ex. på vargfakta. Det 30 sidiga dokumentet hittar ni i sin helhet här. Det är mycket läsvärt även om det innehåller många siffror. 

En siffra som kommer att ifrågasättas är att man beräknar kostnaden för rovdjursavvisande stängsel till 50 kr/m. WAS har tagit fram siffran 20 kr per meter, men det är materialkostnad. WAS undviker att räkna in arbetskostnaden, vilken varje erfaren projektledare inser är den lilla kostnaden. Det är lite som att begära in en offert på ett nytt tak men bara få pris för pannor, läkt och underlagspapp. Slutkostnaden blir högre, mycket högre. De som förespråkar stora rovdjursstammar brukar också undvika att erkänna att det kostar pengar i form av investerad tid att underhålla rovdjursavvisande stängsel, ofta kan det behövas upp till tre gräs och slyröjningar utefter nedersta tråden för att den skall fungera till fyllest. 

Att rovdjursutredningen under Lars-Erik Liljelunds styre valde att undvika, eller kanske mörka, de ekonomiska och biologiska konsekvenserna av de rovdjursstammar man föreslår (i utredningen över 400 vargar) är ytterst frapperande. Det visar att utredningen antingen är dålig eller att det är en partsinlaga, i båda fallen borde den få underkänt. För övrigt fick jag på posten härom veckan en inbjudan till en kurs i Stockholm, kursen handlade helt enkelt om hur man utför och rapporterar en vederhäftig utredning med stor transparens (dvs att den kan kontrolleras). Liljelund hade behövt gå den kursen för flera år sedan, då kanske vi inte haft den mycket polariserade och låsta situation vi nu har drabbats av.

Not: 
De som ställer sig bakom brukardokumentet är:
Svenska Samernas Riksförbund, Förbundet Sveriges Småbrukare, Svenska Jägareförbundet, Föreningen Sveriges fäbodbrukare, Svenska Kennelklubben, SPOFA Jakt, Kvinnors nätverk mot varg Rödluvan och Mormor, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Yrkesjägarförening, Föreningen Allmogekon, Svenljungagruppen, Svenska Älghundklubben, Svenska vit Älghundklubb, Svenska Björnhundklubben, Svenska Laikaklubben, Svenska Jämthundklubben
Observera att varken LRF eller Jägarnas Riksförbund väljer att ge dokumentet ytterligare tyngd, det är märkligt och vädigt o-bra. Skall försöka luska lite i varför LRF inte ställde upp.