Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 14 maj 2013

Vilken meningslös jaktkritik

Jaktkritikerna är organiserat jakthat. Låt oss ha det i bakhuvudet.
För snart två år sedan sände SVT ett program som hette Jakt, dokumentärfilm om ett jaktlag. Det finns inte kvar på SVT play en beskrivs såhär:
Svensk dokumentär från 2011.

I stora delar av Sverige är älgjakt kultur, under älgjakten återvänder alla hem och befolkar jaktstugor och gamla fäbodar.
Under två decennier har Bengt Jägerskog filmat Fårbergs jaktlag i Siljansnäs och skildrat jakten inifrån. Jakttraditionen är stark och oerhört viktig för många, och den erbjuder kamratskap, spänning och en fin naturupplevelse.
En film av Bengt Jägerskog och Micke Engström, som också gjorde ”Älgjakt” 1998. 58 min.
Det tyckte inte Jaktkritierna om. De anmälde programmet till granskningsnämnden med följande motivering:
Enligt Granskningsnämndens hemsida ska opartiskhet innebära att "kontroversiella ämnen eller händelser inte får behandlas på ett ensidigt sätt " och att saklighet innebär "uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas".
I programmet "Jakt" den 25 september i SVT 2 är inte någon av dessa båda punkter uppfyllda.
Jakt är ett kontroversiellt ämne och stora delar av Sveriges befolkning accepterar inte jakt. Programmet behandlade jakten på ett ensidigt sätt.
Inget nämns i programmet om det stora lidande och plåga som djuren utsätts för genom den omfattande skadskjutningen som sker i all jakt. 15 - 30 % av djuren skadskjuts vilket innebär att 100 000-tals djur plågas i onödan. Även i älgjakten, som kanske är den bäst utförda jakten, skadskjuts 17% av älgarna var av 4% aldrig återfinns efter sökandet av de skadade djuren (enl. Jägareförbundets egen undersökning). Många älgar har säkert fått skador som läker men vi är övertygade om att många får handikappande men som gör det svårare för individerna att överleva i den hårda värld som naturen utgör. För varg- och björnjakten är skadskjutningen än mycket värre. Inget av detta nämndes i programmet.
Vid björnjakten som skildrades gjordes inga försök att undersöka om honan (av storleken kunde björnen tas för en hona) hade ungar. Dödandet av honor med ungar är ett jaktbrott.
I programmet diskuterades aldrig varför jakten bedrevs. Ingen reflektion över det meningsfulla i att döda en levande varelse. Ingen empati visades utan jakten skildrades enbart som ett stort nöje. Det var stötande och obehagligt att se jägarna skrattande vid de döda djuren. På detta sätt var programmet korrekt då de skildrade jägarna som de är men jaktens etiska konsekvenser och nackdelar för djur- och naturvänner diskuterades aldrig. På detta sätt var programmet vilseledande då väsentliga uppgifter utelämnades.
Programmet var alltså en ren propagandafilm för jakt. För att väga upp detta program bör en timme på bästa sändningstid ägnas åt de väsentliga nackdelar för djuren och för oss som är djurvänner som jakten innebär.
 Den 27 januari 2012 fattade granskningsnämnden sitt beslut. Självklart var domen friande. Den viktigaste motiveringen löd:
Granskningsnämnden konstaterar att det klart framgick att utgångspunkten för dokumentären var att skildra Fårbergs jaktlag under två decennier. Enligt nämndens mening strider det inte mot kravet på opartiskhet att sända en dokumentär med denna utgångspunkt. Det förhållandet, att de av anmälaren
anförda omständigheterna saknades i dokumentärfilmens redogörelse av jakten, medför inte heller att programmet strider mot kraven i SVT:s sändningstillstånd.
 En ganska meningslös anmälan tycker jag. Uppenbarligen bara ett försök att få tillstånd att jakt inte skall få skildras på TV.

Nu vet jag inte var Jaktkritierna hittar sina medlemmar men det är väl känt att ju större det praktiska/fysiska avståndet är mellan en person och naturen samt dess gåvor ju mindre förståelse har personen för att naturens resurser utnyttjas. Eller för att uttrycka det med SLUs ord:
Internationell forskning visar att de personer som är i naturen och tar med sig något hem därifrån är mer positiva till jordbruk, skogsbruk, fiske och jakt
Jag tycker att Jaktkritikerna verkar vara ett mycket bra exempel som belägger denna tes.

4 kommentarer:

  1. Som boende i en trakt som vimlar av älgtorn, med eget intresse av t.ex. att artbestämma fåglar och växter, så är jag mycket kritisk mot jakten eftersom så många djur skadeskjuts i den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ingen motsättning mellan ditt intresse och jakt.
      Vad gäller absoluta tal så ter sig skadeskjutningarna många MEN procentuellt sett är de få. Sedan är det en fråga om hur man räknar. Älgtjuren som fått ett skott genom lungorna men ändå går 500 m innan han stupar, är han skadeskjuten eller dödsskjuten? Jag hävdar det sista men jaktkritiker brukar säga skadeskjutning så fort djuret inte faller ihop pladask.

      Radera
    2. Hur man definierar lika företeelser beror nog lätt på vilka egenintressen man har. Jägare själva klär på sig skyddskläder som exmpelvis orange kepsar för att inte bli tagna för vilt av skjutglada jägare. Ska den som är intresserad av naturen behöva klä sig på ett särskilt sätt när jakten pågår? Det t tycker jag inte. Och ur populärt skulle det vara att ta ut en glad och stojig förskolegrupp i skogen den morgonen det är älgjaktsstart? Med vår fina allemansrätt så tycker jag det är en självklarhet att det ska kunna gå att göra. Ditt exempel om att svårt skadad 500 meter, hur mycket smärta tror du djuren, eller för den delen en människa som ju i mycket är lika djuren, måste utstå då? Lagom för att vissa ska känna sig stolta över att ha ihjäl kännande varelser? Det kött vi äter slaktas effektivare på ett slakteri, utan en sådan vidrig fördröjning på att avsluta livet.

      Radera
    3. Du glömmer slakteritransporter och ställtid inför slakt, det är stressande delar i den industriella slaktprocessen. Personligen anser jag att man borde underlätta för gårdsslakterier, det skulle minimera lidandet för djuren. Sedan anser jag att jakt (så som den bedrivs i norden) alltid är ett bättre alternativ än slakt.

      Jägare är uppmärksamma och vådsskjutningar sker extremt sällan. Att avända färgglada kläder har ytterligare minskat vådaskjutningarna. Självklart kan folk och dagisklasser gå i skog och mark under jakt. Men man skall vara medveten om att jakt är en nyttjanderätt och den går därmed över allemansrätten (detta oavsett vilka lögner organisationer som Hunt Saboteurs försöker sprida). Märker man att det är jakt i ett område, välj då ett annat eller håll dig till stigar och undvik att störa. Inga konstigheter. Märker man att någon går i jaktområdet så meddelar man det över radion så att alla jägare vet att det rör sig folk (eller tex ryttare) i markerna och för att öka säkerheten. Sedan är det faktiskt är en fråga om respekt för markägarna (som ofta även jagar) att ha på sig färgglada kläder när man rör sig i skog och mark.

      I mitt område undviker vi att jaga i "skolskogen" under älgjaktsveckan om vi märker att det är aktiviteter där. Egentligen var det enklare för ett par år sedan då det var fler folk från trakten som jobbade på skolan och förskolan för då var kommunikationen bättre, men man får göra så gott man kan.

      Radera