Att inte se skogen för alla träd - eller det är skillnad på skador och skador

Tommy Hammarström har en intressant krönika i dagens Expressen. Han går till attack mot skogsbolagens dubbelmoral, de orsakar markskador med produktionsbortfall i miljardklass varje år genom att använda allt tyngre maskiner med erosion och markpackning till följd. Istället för att fundera över detta vill de minska älgbeteskadorna som förvisso är på några hundra miljarder per år men som bidrar med rekreation och klimatsmart kött. Rätt vulgärt och missriktat tycker jag. Några citat ur krönikan:

De allt tyngre skogsmaskinerna och den numera gängse metoden att avverka året om och inte bara i tjälade vinterskogar har starkt förvärrat körskadorna, och Wästerlunds beräknade miljardförluster är nog tagna i underkant.
Men det är inget som verkar oroa de stora skogsägarna: maskinerna och den kontinuerliga driften varken kan eller vill de göra något åt. Modernt skogsbruk måste helt enkelt gå till så, det kräver en omfattande förödelse.
Däremot är de starkt oroade över en annan skadegörelse, nämligen älgbetningen.

Det sägs att älgarna äter och förstör tallplantor för flera hundra miljoner om året. Det är billigare skador än jordpackningen och sönderkörningen, men naturligtvis kännbara förluster för skogsägarna, och bolagen driver ständiga - och framgångsrika - kampanjer för att minska älgstammen.