Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 26 april 2013

Mer om de dödade alpackorna

Ett nyhetsinslag om de vargdödade alpackorna. SVT Värmlandsnytt:
Jaktjournalen skriver följande om händelsen i nyhetsflödet på sin hemsida:
En varg tog sig igenom ett stängsel Länsstyrelsen anser räcka som skydd och dödade sex alpackor och skadade ytterligare ett i natt utanför Kil.
Oavsett om stängslet var i ordning eller ej så tror jag att vi utan överdrift kan konstatera att mängden vargattacker på tamdjur i år känns som hög. Kokar man på statistiken från 2012, som sedan någon vecka finns i en uppdaterad version på viltskadecenters hemsida, ser man att strövargar i Skåne orsakat de största skadorna. Där har nästan 25% av alla tagna tamdjur befunnit sig. I flera län med stabila vargstammar har mängden dödade tamdjur varit låg under 2012, t.ex. i Värmland med endast 6 djur vid 3 angrepp. Men statistiken ändras fort.

Personligen funderar jag på om inte strukturen i djurhållningen håller på att förändras. Jag har en känsla av att de små gårdarna ger upp och att kvar blir bara de lite större gårdarna, de som har råd att hålla efter kraftfulla stängsel. De som låter sina djur beta på lättstängslad fd åkermark istället för naturbeten. Något som talar för detta i statistiken är det faktum att flera av angreppen i de gamla rovdjurslänen i mellansverige inte är på smågårdar med en handfull djur utan det rör sig om attacker där tiotals djur slagits ut på ett bräde. För hur skall man annars tolka att det i Dalarna skett totalt 2 angrepp med sammanlagt 84 dödade djur, i örebro 7 angrepp med totalt 70 dödade djur. Jag är övertygad om att de flesta djurhållare skulle tycka att det var mer acceptabelt, om än försmädligt och irriterande, om vargen blott tog ett djur per angrepp. Dvs ungefär så mycket det äter.

I västra götaland togs det härom veckan lika många djur av varg på en dag som under hela förra året. Och då skall man vara medveten om att bara ett par veckor tidigare så har varg slagit en, enligt länsstyrelsen självdöd, tacka i samma område. Den som rapporterade skrev följande:
Körde förbi grannens hage där det låg ett fullvuxet får med halsen uppsliten och buken uräten
Länsstyrelsens bedömning:
Tackan har självdött.
Min fundering: Varför i hela friden har vargen då bitit tackan i halsen? Detta känns tveklöst som en konstruktion för att få ner skadestatistiken. För övrigt kan man direkt konstatera att förra veckans överfall i sätila (hänvisning ovan) då 11 får togs på två olika gårdar ännu inte skrivits in i ROVOBS. Detta trots att ett halvdussin yngre observationer lagts till. Min och andras skepsis till länsstyrelsens kompetens och bevekelsegrunder i frågan om stora rovdjur ökar för varje incident.

Tillägg:
Hittade detta rolica citat i en kommentar till en artikel i VTL:
Markägare har en mängd olika alternativ för att skydda sina djur, bl.a. kan de införskaffa en alpacka vilken har visat sig väldigt effektiv mot varg. Vargar går inte i närheten av alpackor av nån anledning. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar