För någon vecka sedan lyssnade jag klart på Sven Wolters fenomenala inläsning av William Goldings Flugornas herre (1954). Det är en fenomenalt mörk studie av människans inneboende ondska och våldskapacitet.
I korthet handlar det om en grupp engelska skolpojkar som kraschar på en öde tropisk ö under andra världskriget. Snabbt utkristalliseras två ledargestalter, Ralph och Jack. Ralph står för förnuft och representerar ett närmast agrart idealiskt lugn. Jack däremot är mer handlingsinriktad, snabbt prioriterar han jakt. Självklart är det han som bär kniv redan på planet. Lite i bakgrunden, som en viskande röst i Ralphs öra finner vi Nasse. En trind pojke med glasögon, glasögon vilka är enda sättet att tända den eld som måste brinna för att pojkarna skall kunna signalera sin utsatthet till omvärlden.
Ralph försöker organisera tillvaron till allas bästa men snart börjar småbarnen drömma mardrömmar och skräcken inom gruppen stiger. Rivaliteten mellan jägarnas ledare Jack och lägrets organisatör Ralph stiger och urartar snart i total anarki som splittrar pojkarna i flera läger. Småpojkarnas mardrömmar sprider sig och i mörkret tar man miste på pojken Simon och ett odjur. Simon slås ihjäl och tröskeln till det oåterkallerliga våldet har passerats. Nasse krossas av ett stort klippblock som välts över honom invid jägarnas läger och snart är alla på regelrätt jakt efter Jack.
I berättelsen är jakten och dödandet av villebråd tröskeln som måste passeras för att våldet och dödadet av människor skall legitimeras och bli något naturligt. Berättelsen kanske skall ses i skuggan av det nyligen avslutade världskriget, det är en allegori över civilisationens uppstånd och fall.
Not: Så som Jack beskrivs i boken så är det uppenbart var Rowlins hämtat inspirationen till karaktären Draco Malfoy i böckerna om Harry Potter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar